Själva tanken med självständiga A-kassor är att de anslutna medlemmarna solidariskt ska ansvara för att skapa trygghet vid arbetslöshet. Den här tanken står i direkt konflikt med att staten utjämnar alla kostnadsskillnader mellan kassorna. Om staten står för alla kostnader finns nämligen ingen poäng med att ha självständiga kassor.

Det var den slutsats som den förra regeringen drog när den beslutade att göra om Försäkringskassan till en enhetsmyndighet. De 21 lokala kassorna försvann och socialförsäkringsnämnderna avvecklades.

Den nuvarande regeringen har gått i helt motsatt riktning när det gäller arbetslöshetsförsäkringen. Genom att öka egenfinansieringen av försäkringen görs kassorna mer självständiga än tidigare. Detta steg har förstås inte tagits av ideologiska skäl, utan därför att arbetslöshetsförsäkringen så här långt fungerat väl.

A-kassornas långa väntetider utgör dock ett starkt argument för att göra samma sak med arbetslöshetsförsäkringen som med sjukförsäkringen. Medan väntetiderna i sjukförsäkringen för närvarande kan hållas nere på en rimlig nivå är regeringens inflytande över de självständiga A-kassorna betydligt mindre.

Dessutom höjs ofta röster för att införa en obligatorisk statlig försäkring av samma typ som sjukförsäkringen. Just nu är de långa väntetiderna för arbetslöshetsersättning det starkaste argumentet för att låta arbetslöshetsförsäkringen ta samma väg som sjukförsäkringen.

Nyheter som refereras i detta inlägg: AB DN 

Skrevs av Den hälsosamme ekonomisten torsdag, november 05, 2009.