Danne Nordlings blogginlägg om Baselreglerna rekommenderas. Det är ju inte givet att finansiella regleringar leder till minskat risktagande. I många fall kan det vara precis tvärtom, eftersom ökad efterfrågan på risk också leder till ökad efterfrågan på metoder för att dölja risktagande. Ju mer de lagstiftade begränsningarna på risk avviker från efterfrågan på risk, desto större blir risken för att riskerna döljs.

Basel I-reglerna var uppenbarligen otillräckliga. Vi kan vara ganska säkra på att Basel II-reglerna också kommer att visa sig otillräckliga. I grunden finns det nämligen bara en faktor som avgör vilken risknivå som marknadsaktörerna väljer, och det är de förväntade personliga förlusterna.

Ökad transparens på finansmarknaderna kan förstås skapa en känsla av ökad säkerhet. Men transparensen innebär inte i sig att efterfrågan på risk minskar. Snarare kan allt mer effektiva och genomlysta marknader leda till en ökad risk för att risktagandet överdrivs. Rent spelteoretiskt vet investerarna då nämligen att alla andra investerare är ungefär lika riskutsatta. Och om en aktör faller, så faller således alla andra och då går staten in och räddar allihop. Ergo:  Det är ofarligt att ta risker, så länge som alla andra tar precis lika stora risker.

Kanske ska vi därför vara tacksamma för att det finns personer som Bernie Madoff att skrämma investerare och bankmän med? Det är väl lite som att skrämma små barn med Storpotäten. Och möjligen måste vi välja mellan att eliminera små ekonomiska bubblor, till priset av en och annan världsdepression, eller att eliminera världsdepressioner, till priset av en och annan finansiell bubbla.

Nyheter som refereras i detta inlägg: Danne Nordling DN GP SvD VA

Skrevs av Den hälsosamme ekonomisten tisdag, november 10, 2009.