Den mest troliga orsaken till finanskrisen i USA, i Baltikum, i Spanien, på Irland och i Grekland är en påtaglig obalans när det gäller kapitalflöden.

För USA:s del handlar det både om penningpolitik och ett omfattande kapitalinflöde från Asien. Men som jag ska visa har finanskrisen viktiga motorer även i Europa. All finansiell ondska kommer faktiskt inte från USA.

Betalningsbalansen i ett land består i stort sett av bytesbalansen och den finansiella balansen. Eftersom dessa ungefärligen ska summera till noll är den finansiella balansen spegelbilden av bytesbalansen, det vill säga export minus import av varor och tjänster.

I figuren har jag valt att sätta upp några av de länder som i dag har störst ekonomiska problem i kölvattnet av den ekonomiska krisen, samt Sverige. Syftet är att illustrera att finanskrisen inte var början på dessa länders ekonomiska problemen, utan bara den utlösande faktorn.

Mönstret framgår tydligt. De ingående länderna karaktäriseras av relativt stora bytesbalansunderskott under år 2007, något som i sin tur antyder stora finansiella inflöden till länderna. Sverige, som är ett land med flytande växelkurs och en självständig penningpolitik, kan få vara jämförelseobjekt i sammanhanget. Som synes är kapitalflödena över våra gränser betydligt mer stabila över tid.

Vilken är då orsaken till att dessa obalanser uppstått? Som jag pekat på tidigare har samtliga dessa länder knutit upp sina valutor mot euron. Spanien, Grekland och Irland genom att delta i den gemensamma valutan, Lettland och Estland genom att binda sin växelkurs mot euron.

Samtliga länder har haft en snabb tillväxt, mycket tack vare den så kallade ketchupeffekten. Detta är en faktor som, i kombination med en fast växelkurs, hållit nere realräntorna på en alltför låg nivå under alltför lång tid.

Så frågan är om de här fem länderna kunde ha undvikit den problematiska situation som de nu befinner sig i? Och det tror jag att de skulle ha kunnat. Genom att stå utanför eurosamarbetet.

Redan innan den stora utvidgningen av samarbetet, som skedde runt sekelskiftet, varnade många ekonomer för riskerna med att inkludera länder i den här gruppen. Men inte nog med att EU struntade i dessa varningar. Man valde dessutom att utvidga valutasamarbetet till länder som befann sig ännu längre från de ekonomiska kärnländerna i EU än medelhavsländerna. Länder som Estland, Lettland och Litauen blev lovade ett snart medlemskap i unionen.

Nu står vi med facit i hand. Halva Europa befinner sig i en närmast japansk situation, efter att över flera år haft en exempellös tillväxt . Vi har samtidigt en politisk kollaps i Baltikum, som i värsta fall kan leda till att Ryssland återupptar sina maktpolitiska ambitioner i denna del av Europa.

Egentligen borde ingen bli förvånad. Bernard Connolly beskrev redan 1995 i boken The Rotten Heart of Europe de politiska turer som lett fram till den här olyckliga situationen. Boken rekommenderas varmt. Det kan nämligen vara svårt att förstå varför Europa utsätter sig för detta ekonomiska självplågeri, om man inte samtidigt har den historiska bakgrunden klar för sig.