Att vara emot förändring
En femtedel av samtliga socialbidragsutbetalningar är felaktiga. Totalt betalas 20 miljarder kronor felaktigt ut från våra trygghetssystem varje år. Den som inte inser att det är ett problem måste ha en konstig uppfattning om vad ett problem är.
Men faktum är att ganska många försöker förringa omfattningen av bidragsbrotten. Tyvärr. För även om det kan pågå diskussioner om hur stort bidragssvinnet är kan man inte förneka att det handlar om ett stort och ganska omfattande problem.
Två bloggare som har gjort det till en sport att förneka verkligheten är ”Ett hjärta rött” och ”Den osynliga patienten”. Inläggen håller en så hög kvalitet att de förmodligen är skrivna av personer med stor insikt i politik och samhällsliv. Men trots det handlar mycket av deras argumentation om att till varje pris motsätta sig förändring och om att försvara den bestående ordningen.
Men handen på hjärtat, om än rött. Är det inte bättre att 165000 fler människor numera har ett arbete att gå till? Och är det inte positivt att sjukfrånvaron minskar? Eller, om man vänder på saken. Var det verkligen en bra idé att förtidspensionera 550000 människor i stället för att erbjuda stöd och hjälp i tid?
Jag vill inte hävda att ni vänsterbloggare har något som helst ansvar för den politik som bedrevs när vänsterpartierna hade makten. Men lite ödmjukhet vore kanske på sin plats. Vilken är er lösning för att minska utanförskapet? Och tycker ni att ett svinn på 20 miljarder i trygghetssystemen är lagom stort?
Nyheter som refereras i detta inlägg: DN.
Men faktum är att ganska många försöker förringa omfattningen av bidragsbrotten. Tyvärr. För även om det kan pågå diskussioner om hur stort bidragssvinnet är kan man inte förneka att det handlar om ett stort och ganska omfattande problem.
Två bloggare som har gjort det till en sport att förneka verkligheten är ”Ett hjärta rött” och ”Den osynliga patienten”. Inläggen håller en så hög kvalitet att de förmodligen är skrivna av personer med stor insikt i politik och samhällsliv. Men trots det handlar mycket av deras argumentation om att till varje pris motsätta sig förändring och om att försvara den bestående ordningen.
Men handen på hjärtat, om än rött. Är det inte bättre att 165000 fler människor numera har ett arbete att gå till? Och är det inte positivt att sjukfrånvaron minskar? Eller, om man vänder på saken. Var det verkligen en bra idé att förtidspensionera 550000 människor i stället för att erbjuda stöd och hjälp i tid?
Jag vill inte hävda att ni vänsterbloggare har något som helst ansvar för den politik som bedrevs när vänsterpartierna hade makten. Men lite ödmjukhet vore kanske på sin plats. Vilken är er lösning för att minska utanförskapet? Och tycker ni att ett svinn på 20 miljarder i trygghetssystemen är lagom stort?
Nyheter som refereras i detta inlägg: DN.
