BNP är det mest välkända måttet på ekonomins utveckling, men det är inte ett mått som speglar alla aspekter av den ekonomiska utvecklingen i ett land. Dessutom tenderar BNP att släpa efter ganska mycket. Eftersom BNP innehåller så många olika komponenter tar det ganska lång tid att ta fram definitiva siffror.
Med detta sagt är det förstås positivt att svensk ekonomi växer igen. Ännu så länge i en ganska blygsam takt, men redan nästa kvartal lär vi nog få se tillväxtsiffror på över tre procent, räknat i årstakt.
Sveriges kommuner och landsting (SKL) slår ett slag för subsidiaritetsprincipen på Aftonbladets ledarsida. Välfärdstjänster som kommunerna ansvarar för rankas generellt högre än välfärdstjänster som har staten som huvudman. Och det kan ju vara en intressant observation.
Men jag tror inte att välfärdens kvalitet avgörs av vem som är huvudman för verksamheten. Det handlar mycket mer om tråkiga teknikaliteter som ekonomiska incitament, valfrihet och etableringsfrihet. Dessutom kan det vara svårt att jämföra konkurrensutsatta verksamheter, som vård, skola och omsorg, med icke-konkurrensutsatta, som skatteuppbörd, ersättning vid arbetsoförmåga och rättsväsendet.
Bortsett från detta tror jag att det finns ett samband mellan decentralisering, å ena sidan, och kvalitet, å den andra. Men det handlar mycket mer om i vilken utsträckning som medborgarna själva har ett direkt inflytande över de tjänster som erbjuds.
Där har Sörman en poäng. Under de senaste åren har kommunerna och landstingen blivit betydligt bättre på att öppet redovisa kvalitetsskillnader inom välfärden. Denna öppna redovisning har sporrat utförarna till att erbjuda bättre tjänster och givit konsumenterna mer att välja på.
Men vi får inte glömma att initiativet till denna utveckling ofta har tagits på statlig nivå. Hade vi haft några öppna jämförelser inom äldreomsorgen och hade utvecklingen gått lika snabbt inom sjukvården om inte staten drivit på? Och ingen tror väl att vårdvalet skulle ha introducerats i samma höga tempo utan Lagen om valfrihetssystem (LOV).
Visst är kommuner och landsting bra på mycket och det blir allt bättre med tiden. Men alltför lösa tyglar fungerar inte heller. Det krävs att staten pekar ut färdriktningen så att subsidiaritetsprincipen verkligen når ner till lägsta effektiva nivå, det vill säga den enskilde medborgaren, och inte stannar någonstans på vägen.
En olycka kommer sällan ensam, vilket alliansbrodern Centerpartiet nu tvingas erfara. På näringsdepartementet är det krishantering och på jordbruksdepartementet är det grishantering. Fast i morgon är det något annat departement och något annat parti som drabbas av dessa saker och ting som helt enkelt bara inträffar. Ingen dag är den andra lik i regeringskansliet.
Kristdemokraterna har alltid haft en problematisk relation till medierna. Dels handlar det om en konflikt mellan kristna värderingar och okristliga vänsterliberaler på våra dagstidningar, dels handlar det om en ovilja eller oförmåga hos partiet att slå an de strängar som mediefolket lyssnar till.
Den första biten är det svårt att göra något åt. Kristdemokraterna är ett parti med starka värderingar, värderingar som i stor utsträckning delas med verklighetens folk (dock ej med vänsterliberala journalister). Den andra biten, kommunikationsfrågan, verkar man äntligen ha gjort något åt. Köksbordsturnén är bara så rätt om man vill komma ut medialt.
Tror att vi nu ser början på en process där Europa splittras i en del som lyckas ta sig ur den ekonomiska krisen och en del som fastnar. Exempel på länder som nog kan gå vidare är Sverige, Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Norge. Exempel på länder som inte kommer att ta sig ur krisen är Lettland, Irland, Spanien och Grekland.
Egentligen är det inte svårt att förstå varför denna tudelning uppstår. I stort sett alla återhämtningar efter djupa ekonomiska kriser har varit exportledda. Vissa länder i Europa har dock för närvarande en inhemsk kostnadssituation som gör att de har få konkurrensfördelar på världsmarknaden. Att det över huvud taget sker en återhämtning beror mer på en allmänt expansiv finans- och penningpolitik och på att ECB bedriver något som man skulle kunna kalla för asymmetrisk penningpolitik genom okonventionella åtgärder (det vill säga, köper säkerställda obligationer från privata banker).
Men när dessa penningpolitiska operationer upphör, vilket de måste göra om inte ECB med tiden ska bli någon form av penningpolitiskt Freddie Mac, kommer det att vara länderna med högt kostnadsläge som står på näsan igen.
Det verkar som om regeringens tandvårdsreform är något överfinansierad. Annat var det på den förra regeringens tid. Den avsatte 600 miljoner kronor för en tandvårdsreform som visade sig kosta 2,4 miljarder.
Detta måste vara en av de största uppfinningarna sedan hjulet. Fast ett alternativ kan ju vara att ta en lektion. Eller att läsa boken The Plane Truth - Master Class som jag fick från Amazon i dag.
Det är väl självklart att svenska myndigheter ska försvara kronan. Är det inte Riksbanken så är det Skatteverket. Låt banditerna betala 500 procents ränta.
Mehdi Ghezalis förklaring på DN-debatt är verkligen intressant. Han upplevde sig trakasserad av polisen i Sverige, därför valde han att i stället åka till Pakistan där landets säkerhetstjänst väntade på honom med öppna armar. Inte till Kanarieöarna eller Paraguay eller Kuba, utan just till Pakistan. Sällan har väl begreppet "ur askan i elden" varit så välfunnet.
Sannolikt? Nja, ungefär lika troligt som den berusade ynglingen som hävdade att Molgan hade kört bilen. Men liksom Molganförklaringen fullt juridiskt gångbart.
Svenskarna blir bara mer och mer nöjda med sjukvården. Särskilt nöjda verkar man vara med primärvården - både när det gäller kvalitet och tillgänglighet.
Märkligt, inte kan det väl ha något att göra med den där hemska vårdvalsreformen som tidningarna skriver om? Eller de ekonomiska drivkrafterna i kömiljarden? Eller satsningen på öppna jämförelser? Eller pengarna till en ny IT-infrastruktur? Eller att regeringen har prioriterat vård och omsorg framför bidragshöjningar? Eller kanske alltihop?
Ja, tänk om det har att göra med regeringens politik?
Socialdemokraterna är Sveriges mest godsägarvänliga parti, enligt författaren Björn af Kleen. I boken Jorden de ärvde beskriver han hur svensk adel prisar beslut som att behålla fideikommisserna, att slopa arvs- och gåvoskatten och på olika sätt gynna jordägarna. I Sverige har någon jordomfördelning exempelvis aldrig ägt rum - till skillnad från i många andra europeiska länder.
Man måste mot den bakgrunden ha förståelse för Socialdemokraternas harm över att alliansregeringen nu sänker skatten för vanliga Svenssons, utan vare sig stamtavla eller sköld på Riddarhuset. Så utomordentligt småborgerligt och tarvligt ...
För dem som undrar var EU:s nya utrikesminister egentligen kom från kan jag avslöja att det faktiskt är från yttre rymden.
Catherine Ashton är nämligen sambo med figuren till höger. Hennes något våldsamma partner är av typen Dalek (även känd från den brittiska Sci-Fi serien Dr WHO).
Vi människor är inte skapta för att leva i ett fritt samhälle. Vi blir lätt oroliga och söker efter en högre makt eller mening. Det behöver inte alltid vara en god makt, utan kan lika gärna vara en ondskefull konspiration. Vad som helst är bättre än den totala ovissheten och det (åtminstone upplevda) kaos som kallas Katallaxi.
Friedrich Hayek skrev i sin sista bok Det stora misstaget om mänsklighetens oförmåga att anpassa sig till det öppna samhället. Hans perspektiv var biologens - som bekant var Friedrich Hayeks far biolog (botaniker).
Det vilsna sökandet efter auktoriteter, även när sådana inte finns eller bara är inbillade, är i grunden något som sitter i generna. Därmed kommer såväl konspirationsteorier som auktoritetstro att leva vidare, även om det naturliga urvalet nog småningom kommer att ta ut sin rätt.
"Rikedomen fördrages med jämnmod, om den delas av alla", skrev Ernst Wigforss redan 1928. Men vad innebär det egentligen att vara rik? Socialdemokraterna tycker numera att det räcker med 19 700 kronor i månaden. Då tillhör man den rikaste halvan av befolkningen.
ECB har den senaste tiden flitigt ägnat sig åt QE (Quantitative Easing). Det innebär att banken köper upp värdepapper från privata banker i euroländerna. I utbyte mot olika värdepapper får de privata bankerna, i exempelvis Grekland och Spanien, pengar för att i sin tur kunna köpa statsobligationer i sina egna länder.
Med tanke på vad som hände med värdepapperiseringen i USA, och undergången för Fannie Mae och Freddie Mac, måste man fråga sig vad som händer om det visar sig att säkerheten som ECB får av dessa banker inte visar sig vara så säker som man först trodde?
Andra länder som ägnar sig åt QE har en centralbank med nära koppling till statsmakten. Men i fallet ECB finns det inte en statsmakt, utan 16 (eller egentligen 27 eftersom alla EU-länder är aktieägare i ECB). Detta innebär att eventuella förluster som ECB drabbas av måste täckas via någon form av nyemission bland medlemsstaterna.
Det intressanta är dels att någon mekanism för att hantera denna eventualitet inte finns, dels att detta skulle innebära att Tyskland, och övriga medlemsstater, står inför två alternativ: 1) Betala, 2) Försätta ECB i konkurs. Man kan se det ironiska i att fransmannen Jean-Claude Trichet skuldsätter sig och måste lösas ut av den tyska staten.
I de flesta fall kan vi nog utgå från att Tyskland väljer att betala. Möjligen finns det ett tredje alternativ; att återinföra D-marken.
Dessa scenarier kan möjligen förklara att ECB länge var återhållssamma med extraordinära penningpolitiska åtgärder. Att banken till slut föll till föga kan nog förklaras av de kraftigt stigande kreditspreadarna mellan euroländerna, som framtvingade någon form av QE. Trichet valde mellan att driva in Europa i depression eller att utsätta ECB för finansiell risk, utan att ha uppbackning av medlemsländerna i EU.
Vad som nu händer återstår att se. Enligt planerna ska ECB dra tillbaka de ekonomiska stimulanserna och detta i ett läge då ekonomin fortsätter utför i Spanien, på Irland och i Grekland. Bara ryktet om att så ska ske har fått räntorna att stiga för dessa länders upplåning.
Ett tillbakadragande av stimulansåtgärderna skulle beröva Spanien och Irland den tillgång till kapital som de behöver för att stimulera sig ur krisen. Utan kapital från ECB lär kostnaden för att låna stiga till sådana nivåer att stimulanspolitiken måste läggas på is. Och frågan är vad som då händer med återhämtningen i dessa länder?
Varför skulle inte Sverige kunna exportera el till omgivningen? Trots allt, vi har ganska stora egna behov under vinterhalvåret och borde ha användning av en stor produktionskapacitet.
Och om det är något land som har de tekniska förutsättningarna för att bli elproducent i stor skala är det väl Sverige, med företag som Ericsson och ABB. Samtidigt använder vi betydligt mindre el under sommarhalvåret, vilket innebär att vi med fördel skulle kunna exportera till länder med större behov. Varför inte Spanien, som under sommarhalvåret behöver kyla i stället för värme?
Kärnkraften kan mycket väl utgöra grunden för en sådan elexport. Tillsammans med vattenkraften kan exporten dessutom göras ganska koldioxidneutral, vilket ju är ett bra argument om man tror på att mänskliga utsläpp av koldioxid orsakar global uppvärmning. Själv är jag dock inte troende, vilket framgår av föregående inlägg.
Har tidigare noterat att det faktiskt inte går att påvisa att någon global uppvärmning äger rum. Och jag är uppenbarligen inte den enda som noterat detta.
Forskarna vid ett av de mer alarmistiska forskningsinstituten delar tydligen min bedömning. Någon har nämligen hackat emailsystemet vid Storbritanniens ledande klimatforskningsinstitut, University of East Anglia Climate Research Unit.
From: Kevin Trenberth
To: Michael Mann
Subject:
Re: BBC U-turn on climate
Date: Mon, 12 Oct 2009 08:57:37 -0600
Cc: Stephen H Schneider , Myles Allen , peter stott , “Philip D. Jones” , Benjamin Santer , Tom Wigley , Thomas R Karl , Gavin Schmidt , James Hansen , Michael Oppenheimer
Hi all
Well I have my own article on where the heck is global warming ? We are asking that here in Boulder where we have broken records the past two days for the coldest days on record. We had 4 inches of snow.
The high the last 2 days was below 30F and the normal is 69F, and it smashed the previous records for these days by 10F. The low was about 18F and also a record low, well below the previous record low.
This is January weather (see the Rockies baseball playoff game was canceled on saturday and then played last night in below freezing weather).
Trenberth, K. E., 2009: An imperative for climate change planning: tracking Earth’s global energy. Current Opinion in Environmental Sustainability, 1, 19-27, doi:10.1016/j.cosust.2009.06.001. [1][PDF] (A PDF of the published version can be obtained from the author.)
*** The fact is that we can’t account for the lack of warming at the moment and it is a travesty that we can’t. The CERES data published in the August BAMS 09 supplement on 2008 shows there should be even more warming: but the data are surely wrong. Our observing system is inadequate.***
Emailkorrespondensen avslöjar också en del andra pinsamheter, eller vad sägs om följande?:
From: Phil Jones
To: ray bradley ,mann@XXXX, mhughes@XXXX
Subject: Diagram for WMO Statement
Date: Tue, 16 Nov 1999 13:31:15 +0000
Cc: k.briffa@XXX.osborn@XXXX
Dear Ray, Mike and Malcolm,
Once Tim’s got a diagram here we’ll send that either later today or first thing tomorrow.
I’ve just completed Mike’s Nature trick of adding in the real temps to each series for the last 20 years (ie from 1981 onwards) amd from 1961 for Keith’s to hide the decline.
Mike’s series got the annual land and marine values while the other two got April-Sept for NH land N of 20N. The latter two are real for 1999, while the estimate for 1999 for NH combined is +0.44C wrt 61-90. The Global estimate for 1999 with data through Oct is +0.35C cf. 0.57 for 1998.
Thanks for the comments, Ray.
Cheers
Phil
Prof. Phil Jones
Climatic Research Unit Telephone XXXX
School of Environmental Sciences Fax XXXX
University of East Anglia
Norwich
Tja, om man vet vad man ska komma fram till handlar det ju bara om att hitta rätt förklaringsvariabler. Och det kan man i regel göra, det finns ju så många att välja på.
Den här förbättringen av verkligheten hade förstås inte varit något problem om det bara handlat om en enskild incident. Problemet är att jag inte tror att det är en enskild incident.
Flödet av forskningsmedel samvarierar nämligen med nyhetsvärdet av den forskning som produceras. Och ju mer braskande rubrikerna om global uppvärmning blir, desto mer pengar flödar från regeringar och forskningsstiftelser.
Teorin om att människan orsakar global uppvärmning har helt enkelt blivit för stor för att kunna motbevisas. Tusentals forskare skulle förlora miljarder i forskningsstöd om det visade sig att teorierna var felaktiga.
Men om det inte handlar om forskning, vad ska man då kalla fenomenet? Min egen hypotes är att samma mekanismer ligger bakom som de mekanismer som driver fram religioner; en kollektiv uppfattning om sakernas tillstånd som inte får eller kan motbevisas. Teorin om global uppvärmning har blivit vår nya världsreligion.
Är åsiktsskillnader inom Alliansen ett hot mot samarbetet? Journalister är ofta intresserade av att hitta sprickor, eftersom konflikter (helst personliga) intresserar läsarna.
Men naturligtvis är åsiktsskillnader i sig inget hot mot samarbetet. Snarare är de en förutsättning för att detta ska fungera. Om alla tycker som Moderaterna finns ju inget skäl att rösta på något annat än Moderaterna och då har vi ju ingen allians.
Facebook vill tydligen förbjuda försäljning av vänner. Men varför man skulle vilja sälja sina vänner förstår jag inte riktigt? Däremot vore det ju bra med någon tjänst där man kan sälja sina ovänner, eller i alla fall byta dem med någon annans ovänner.
Även om Sverige har klarat den ekonomiska krisen väl är situationen inte lika bra i alla delar av Europa. Grekland klättrar på listan över problemländer, många ifrågasätter om den offentliga statistik som landet publicerar verkligen är pålitlig.
FT Alphaville frågar sig samtidigt om Grekland är enda landet på fallrepet? På det tror jag man kan svara nekande. Spanien, Irland och de baltiska länderna är minst lika illa ute som för ett halvår sedan. Krisen är långt ifrån över.
Bilden visar priset för CDS (Credit Default Swaps), försäkringar mot att respektive land ska ställa in sina betalningar.
Eva Franchell vill på ledarplats i Aftonbladet göra politik av svininfluensan. Hon ondgör sig över att landstinget inte ännu har lyckats vaccinera alla 1,5 miljon stockholmare. Så vi bör kanske påminna om bakgrunden till att vaccinering över huvud taget är aktuell.
Regeringen tecknade ett avtal som säkerställer tillgång till 18 miljoner doser av vaccin. Regeringen såg till att landstingen hade pengar att betala för vaccinet. Sverige ligger därför före nästan alla andra länder när det gäller vaccinering.
Och Stockholms läns landsting arbetar nog på i den takt som vårdpersonalen hinner. Vad är det egentligen som man förväntar sig av landstingsledningen? Att Filippa Reinfeldt personligen ska vaccinera alla 1,5 miljoner stockholmare?
Sedan bör man nog ha i åtanke att de flesta överlever influensan, även om den kan vara obehaglig. Sannolikheten för att, innan året är slut, bli överkörd och omkomma när man går över gatan är fortfarande avsevärt större än risken för att dö av svininfluensan. Med detta inte sagt att det är ofarligt att gå över gatan.
För läsarna av den här bloggen är det kanske ingen nyhet att ohälsan minskar i ganska rask takt. En förändring det senaste året är dock att nedgången numera till stor del beror på minskningen av antalet förtidspensioner. Det är en ny trend, som beror på att de minskande sjuktalen med viss eftersläpning påverkar förtidspensionerna.
Något förvirrande blir det av att Försäkringskassan använder ett annorlunda mått på sjukfrånvaron än brukligt. "Antalet personer som fått utbetalning på grund av sjukskrivning under månaden" visar inte hur stor sjukfrånvaron är vid en viss tidpunkt, utan leder till en överskattning av den korta frånvaron. Använder man det vanligare måttet "antalet pågående sjukfall vid månadens slut" hamnar vi lägre; sannolikt en bit under 100 000. Problemet är väl att denna siffra publiceras med några månaders eftersläpning.
Ytterligare en av regeringens sjukförsäkringsreformer visar sig framgångsrik. VAB-intygen har minskat utnyttjandet av den tillfälliga föräldrapenningen med sju procent. Man kan förstås inte med säkerhet säga att just dessa sju procent var fuskarna, men siffran överensstämmer rätt väl med tidigare beräkningar av nivån på det felaktiga utnyttjandet.
Värt att notera är också att siffran är justerad för ålderskullarnas sammansättning. Och när man tar hänsyn till sådana faktorer ligger uttaget under tidigare år väldigt konstant. Det är därför svårt att se någon annan förklaring till nedgången än just införandet av intygskravet.
Allt annat lär hamna i skuggan av Sverigedemokraternas 7,2 procent. Värt att notera är dock också att Socialdemokraterna får 31,5 procent i Sentios undersökning. Detta efter en lyckad partikongress och stor exponering i medierna.
Desperationen börjar märkas på att Mona Sahlin springer på alla puckar i medierna. Till och med när frågorna redan har kommenterats av andra partiföreträdare. Verkar inte riktigt som om man har någon lagkapten på Sveavägen 68.
Deltar just nu i en läkemedelsstudie av D-vitamin. Efter att ha läst den här artikeln hoppas jag verkligen att jag tillhör den del av försökspersonerna som verkligen får vitamin D och inte bara placebo.
"Det var stora problem innan vi bytte regering", konstaterar Veronica Palm självkritiskt. Och det är ju lätt att hålla med om. Sedan regeringsskiftet har antalet personer med förtidspension dock minskat med 50 000 och antalet sjukskrivna har gått från 200 000 till 100 000.
I Försäkringskassans rapport, som behandlar utvecklingen fram till 2006, konstateras att förtidspensionärerna har halkat efter löntagare ekonomiskt. Vilket förstås inte är någon stor överraskning, eftersom förtidspensionerna bara räknas upp med inflationen - inte med den allmänna lönenivån i samhället. Så har det varit sedan sjuk- och aktivitetsersättningen (som det egentligen heter) infördes år 2003. Det största problemet var emellertid att hela 554 000 personer befann sig i denna ersättningsform när Alliansregeringen tog över 2006 - vilket gjorde systemet till en utstuderad fattigdomsfälla för en halv miljon svenskar.
Fortfarande är många kvar. Men nu går utvecklingen i alla fall åt rätt håll. År 2004 beviljades 6 000 personer förtidspension varje månad. I dag är vi nere på 1 700. Perioden 1997-2006 förtidspensionerades 140 personer om dagen. Mellan 2006 och 2009 har antalet minskat med 50 personer varje dag.
Nåja, visserligen släpper Obamas bil ut tio gånger för mycket koldioxid för att kunna kallas miljöbil. Å andra sidan, antag att någon lyckas spränga Barack Obama i luften bara därför att han åker i en miljöbil? Det mindre kärnvapenkrig som skulle kunna bli följden kan nog också leda till vissa koldioxidutsläpp.
Även om Folkpartiet ofta intar lite väl federalistiska positioner för min smak, måste vi ändå konstatera att EU har fått en synnerligen lämplig kommissionär. Doktor är hon också - och vi doktorer måste ju hålla ihop.
Aftonbladets ledarsida efterlyser kravaller. Det gör man i och för sig alltid när det är borgerlig regering. Men jag kan hålla med om att det är ovanligt få krisrubriker i våra tidningar. Och det kan möjligen bero på att någon massarbetslöshet ännu inte synts till. Arbetsmarknaden står och väger.
Antalet öppet arbetslösa är ungefär lika högt som i maj 2006. Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder är ungefär lika högt som maj 2006. Men inte ville Aftonbladet ha kravaller då?
Som Johan Ingerö så träffsäkert konstaterar verkar den största krisen just nu vara bristen på 33-centilitersflaskor att tappa julmust på. Men kanske blir detta den utlösande faktorn till de oroligheter som Aftonbladet hoppas på? Julmustinbördeskriget i Sverige - en historisk bagatell, i stil med fotbollskriget mellan Honduras och El Salvador 1969.
Det varnas för deflation i Europa. Representanter för ECB förnekar dock med bestämdhet att det råder någon deflation, trots att priserna sjunker (vilket jag har för mig är själva definitionen av deflation).
Men i vissa länder är det värre än i andra. Eller vad sägs om Irland?
Noterar att Paul Krugman har bytt från engelska till svenska som officiellt språk på sin blogg. Hoppas att detta grepp nu fungerar för att öka antalet läsare.
Nyheter som refereras i detta inlägg: Paul Krugman
Den som aldrig blivit träffad av en Higgspartikel vet inte hur ont det kan göra. Tycker det är ganska oansvarigt att framställa sådana projektiler i stor skala, vilket man har tänkt sig i Cern.
För den som aldrig har sett en Higgspartikel kan jag nämna att den väger 45 gram, oftast är vit och har diameter på 43 millimeter. Oftast ser man dem inte innan det är för sent, vilket är ett tecken på att de rör sig med en hastighet nära ljusets.
"Jag ser det som ett paradigmskifte att man belyser att den här gruppen patienter finns. Många har gått inom primärvården många år odiagnosticerade och obehandlade, kanske hamnat i sjukskrivningar och hamnat i utredningar först senare."
Detta säger Tuula Wallsten, som en kommentar till att Västmanland bäst av alla landsting lyckats erbjuda rehabilitering till patienter med lättare psykiska besvär och ospecifika smärttillstånd, det vill säga den patientgrupp som rehabiliteringsgarantin riktar sig till.
Rehabiliteringsgarantin är regeringens miljardssatsning för att förbättra den medicinska rehabiliteringen. Västmanland har redan förbrukat 156 procent av de pengar som finns avsatta för länet. Jämtland ligger god tvåa med 138 procent.
Skulle det visa sig att alla landsting inte uppfyller garantin får dessa landsting därmed vara med att dela på de pengar som blir över. Rehabiliteringsgarantin fördelas nämligen efter antalet utförda behandlingar, inte bara efter befolkningsunderlag. Detta är också en viktig förklaring till att garantin verkligen fungerar.
Äntligen blir det ett lärlingssystem. Fast troligen under nästa mandatperiod. Moderaterna har motionerat i frågan otaliga gånger. Men nu hamnar äran hos Jan Björklund i stället. Och det må väl vara hänt - i Alliansen är vi generösa.
Absolut makt leder sällan till något gott. Det är därför som politik och näringsliv bör hållas åtskilda; en maktdelning av samma typ som Montesquieu förespråkade för den politiska makten.
Minns ni när Percy Barnevik sattes på peidestal av Göran Persson i slutet av 90-talet? Själv kommer jag ihåg en surrealistisk föreställning på Göteborgsoperan där Percy Barnevik, med sina overheadbilder, undervisade delar av regeringen om hur man styr landet.
Somliga tror att allt vi behöver för att leva lyckliga är en stark ledare. Det är väl därför som Bilderberggruppen röner sådant intresse. Det är nog många som i hemlighet hoppas på att det starka ledarskapet ska lösa alla våra problem.
Men att leda ett företag och att leda ett land är inte riktigt samma sak. Att leda ett land handlar om att hitta de förslag som kan accepteras av de flesta medborgarna. Att leda ett företag handlar om att hitta de förslag som ger upphov till största möjliga vinst för företaget.
Försöker man styra ett land som man styr ett företag, eller tvärtom, blir det fel. Det finns det bara alltför många exempel på. Percy Barnevik bör inte tala om för regeringen hur man styr landet och regeringen bör inte tala om för Vattenfall hur företaget ska bedriva sin verksamhet.
Annat än via lagar och förordningar, förstås. Men som vanligt tycks vänstern dra helt fel slutsatser av turerna kring Vattenfall.
Olle Svenning målar i dagens Aftonbladet ut Vellinge som ett reservat för en övre medelklass som tröttnat på det mångkulturella Malmö. Och det kan väl ligga något i det. Men det är inte Vellingeborna som röstar på Sverigedemokraterna. Deras väljare är lågutbildade, tillhör i huvudsak LO och har ingen tydlig ideologisk identitet.
Så ska vi hitta främlingsfientlighetens rötter måste vi nog leta annorstädes. Kan för övrigt notera att Olle Svenning har god kunskap om golfbanorna i södra Skåne, trots att han jobbar på en arbetartidning.
Men han kanske tycker om att äta lunch där då och då? Dagens rätt är riktigt prisvärd på Flommen. Och andra niohålsslingan har en oöverträffad utsikt över Öresund.
Det vore väl dumt att inte ta ett parti som får 5,8 procent i Sifo på allvar. Själv tror jag dock att sannolikheten för att partiet kommer in i riksdagen är liten. Partiet kommer dock att vara en faktor att räkna med några månader till, om inte annat därför att det ställer flyktingfrågan på sin spets i andra partier.
Just nu handlar det om synen på, och ansvaret för, ensamkommande flyktingbarn. Där är mitt parti mycket tydligt. Inget fjäsk för främlingsfientliga opinioner eller trilskande kommunalråd här inte.
Fackföreningsrörelsen tycker att kravet på A-kassorna att lämna statistikuppgifter till SCB är ett hot mot den personliga integriteten. Och det kan man ju tycka.
Men det är en aning inkonsekvent att på samma gång förespråka avdragsrätt för fack- och arbetslöshetsförsäkringsavgift. Det innebär nämligen att uppgifterna hamnar hos Skattemyndigheten i stället.
Nyheter som refereras i detta inlägg: SvD1SvD2SvD3
Finns det något härligare än att vakna upp på morgonen och veta att man inom några timmar kommer att befinna sig i golfhallen för att utveckla svingen? Mina två stora intressen i livet är nämligen golf och socialpolitik. Lyckligtvis har jag det ena som jobb, men räknar nog med att inom kort vara golfproffs också. Det krävs bara lite ytterligare träning.
Det roligaste med golf är emellertid inte själva spelet, utan filosofin och tekniken bakom spelet. Har börjat läsa boken The Golfing Machine av Homer Kelley. Fick tipset av min pro sist vi hade lektion och kan konstatera att detta är den ultimata sammansmältningen av golf och filosofi.
Men det innehåller också några enkla tumregler som jag är rädd för att många som inte är golffanatiker kommer att missa. Och det vill vi ju inte.
Homer Kelley lär, när han gick förbi en golfspelare som tränade på den lokala ranchen, ha fällt orden:
"10 years from now, that guy won´t be any better; all he needes is a little information."
Frågan är bara vilken denna information är? Ironiskt nog mynnar den mycket komplicerade analysen i The Golfing Machine ut i några ganska enkla slutsatser. Kelley menar att människokroppen egentligen är lite för flexibel för golf och att man lämpligen kunde avvara möjligheten att röra vissa kroppsdelar i vissa riktningar.
För golfaren leder detta till slutsatsen att det finns saker som man inte ska göra som golfspelare. Ni som håller på med idrott har säkert hört tesen att man alltid ska fokusera på vad man ska åstadkomma och aldrig på vad man inte ska åstadkomma.
Jag är inte säker på att detta gäller själva golfsvingen, även om det förvisso gäller spelet som sådant. Har själv prövat på att fokusera på att inte slå bollen 45 grader åt vänster, med det helt väntade resultatet att bollen går 45 grader åt vänster.
Ett av Kelley´s imperativ är att man i golfsvingen endast ska vrida den vänstra handleden i sidled, inte upp och ner (som när man vinkar). Detta har sedermera gett upphov till olika träningsredskap som syftar till att begränsa handledsrörelsen i denna dimension. Ett annan sätt kan vara att stoppa in en glasspinne i golfhandsken för att förhindra att handen rör sig i denna ledd.
Ett annat imperativ i golfsvingen, som faktiskt inte kommer från Kelley utan från Jim Hardy (som f ö har myntat begreppen tvåplans och enplanssving), är att man aldrig ska förändra lutningen av ryggraden i svingen. Detta gäller framför allt lutningen av ryggraden sett i spelriktningen.
Min poäng med dessa exempel är att många får lära sig vad de ska göra för att slå ett bra golfslag. Man ska hålla ihop armarna, man ska vrida upp klubban i baksvingen, man ska förflytta vikten. Problemet är att man samtidigt måste göra en hel del andra saker för att det ska fungera. Det är väl sammantaget några hundra detaljer att tänka på.
Det brukar sluta med att golftränaren, med viss uppgivenhet i blicken, konstaterar att det "går ju riktigt bra" (har ni hört det) och att om du tränar några gånger i veckan och kommer tillbaka om några månader så ska du säkert få det att fungera.
För 99 procent av alla golfare blir det inte ett dugg bättre. Den procent som verkligen förbättra sitt spel är i grunden så atletiska att de nästan per definition lyckas med allt de företar sig inom idrotten - även golf.
Golfsvingen är en så komplicerad rörelse att den för en nybörjare måste förenklas drastiskt. En sådan metod att förenkla är "stack and tilt", en golfsving med färre rörliga delar. Ett annat sätt är att, som Kelley, fokusera på vad man inte ska göra i stället för att fokusera på vad man ska göra.
Det intressanta är att man i vissa fall kan uppnå exakt samma effekt av att inte göra något som av att göra något. Men att inte göra något är i många fall betydligt enklare än att medvetet göra något. Ta exemplet med handleden. Om man inte viker vänstra handleden i baksvingen är det väldigt svårt att separera armarna och att föra upp klubban till laddläge, utan att "sätta klubban".
En annan fördel med att inte göra saker är att man inte behöver fundera på hur mycket man inte ska göra dessa saker. Man ska helt enkelt låta bli. Men den som får instruktionen att hålla ihop armarna i baksvingen eller att sätta klubban undrar förstås hur mycket och om han eller hon sätter klubban tillräckligt. Risken är att det blir för mycket av det goda, och att man därigenom introducerar något annat fel i svingen. Som måste rättas till vid nästa lektion, och så vidare i alla oändlighet.
En golfsving som bygger på förenkling är "stack and tilt". Enkelt uttryckt kan man säga att det är en enplanssving (enligt Jim Hardys metodologi), fast utan viktförflyttning. Man tar alltså även bort detta moment ur svingen, vilket reducerar antalet "rörliga delar". Skulle tro att det är en sådan sving som min golfpro gör på den här videon. Ser väl ganska enkelt ut?
Förstår inte riktigt problemet med att Thomas Bodström flyttar till USA efter valet. Han kan väl ändå inte räkna med att bli minister i en Alliansregering?
Glädjen över att Europa växer igen är stor. Låt mig lägga lite smolk i den glädjebägaren. Studera Spaniens arbetslöshet och jämför med BNP-siffran. Är det rimligt att ett land med 40 procents ungdomsarbetslöshet - en arbetslöshet som dessutom förvärras dag för dag - uppvisar en positiv ekonomisk utveckling? Är det rimligt att ett land som står på tröskeln till fastighetskrisernas moder har ett BNP-fall som endast uppgår till fyra procent på årsbasis?
Naturligtvis har dessa siffror ganska lite med verkligheten att göra. Spanien har i dag ett budgetunderskott som uppgår till nästan 14 procent av BNP och är statsfinansiellt nära bankrutt.
Förklaringen till de relativt positiva BNP-siffrorna i Spanien är att man har tagit sig en rejäl återställare i form av ofinansierade offentliga utgiftsökningar. Men en dag kommer verkligheten i kapp. Och den dagen närmar sig med stormsteg.
Miljöpartiet har en sund inställning i skattefrågor. Man ska inte ta ut skatt enbart för att bestraffa rikedom, om det inte finns något annat skäl - exempelvis att skatten i fråga ger mer resurser till staten. Men när det gäller förmögenhetsskatten är det faktiskt precis tvärtom, den får ju bara kapitalisterna att lämna landet.
Och det är klart, ett land utan kapitalister är ju ett mer jämlikt land. Men också ett betydligt fattigare land.
Ännu så länge är bloggarna framför allt ett medium för att sprida information till vissa utvalda grupper. Utvecklingen i USA visar dock att bloggar också kan bli ett massmedium med en bredare publik.
Egentligen är begreppet "blogg" ganska missvisande, eftersom bloggen inte är något annat än en nyhetstjänst - med i grunden samma teknik. Ta en nyhetstjänst som TT, lägg till lite personliga reflektioner och, voila, vi har en helt vanlig blogg.
Våra stora dagstidningar bygger till stor del sina nätupplagor på nyhetstelegram från leverantörer som TT, Direkt och Reuters. Integrationen med bloggvärlden har ännu inte gått lika långt, även om trenden är tydlig. Bloggportalen och Twingly utgör de första stegen.
Jag tror att det småningom kommer att bli mycket svårt att skilja mellan telegram, blogginlägg och helt vanliga nyhetsartiklar. Internet kommer att framtvinga en sammansmältning av olika nyhetsmedier och detta förmodligen snabbare än vi anar.
Vänstern har alltid varit motståndare till privatisering av statligt ägda företag. Genom ägande av konkurrensutsatta företag ska staten driva igenom politiska ambitioner.
Tycker att Vattenfall är ett bevis för att denna filosofi inte fungerar i praktiken. Den här gången är det visserligen en Alliansregering som kritiseras. Men en rödgrön regering skulle naturligtvis inte ha haft mindre problem. Det var under den förra regeringen som Vattenfall började köpa kolkraft i Tyskland.
Politik och företagande ska hållas åtskilda. I annat fall hamnar man antingen i en situation där kapitalet blir politikernas gisslan eller i en situation där politikerna blir kapitalets gisslan. Ingetdera är önskvärt, vilket i sig är att mycket bra argument för att privatisera Vattenfall.
För tio år sedan hade det varit otänkbart för Folkpartiet eller Centerpartiet att överta frågor som sänkta skatter eller liberaliserad arbetsrätt från Moderaterna. Men tiderna förändras. Förmodligen ett tecken på att vänstervågen håller på att ebba ut.
Nyheter som refereras i detta inlägg: AB1AB2Erixon
Danne Nordlings blogginlägg om Baselreglerna rekommenderas. Det är ju inte givet att finansiella regleringar leder till minskat risktagande. I många fall kan det vara precis tvärtom, eftersom ökad efterfrågan på risk också leder till ökad efterfrågan på metoder för att dölja risktagande. Ju mer de lagstiftade begränsningarna på risk avviker från efterfrågan på risk, desto större blir risken för att riskerna döljs.
Basel I-reglerna var uppenbarligen otillräckliga. Vi kan vara ganska säkra på att Basel II-reglerna också kommer att visa sig otillräckliga. I grunden finns det nämligen bara en faktor som avgör vilken risknivå som marknadsaktörerna väljer, och det är de förväntade personliga förlusterna.
Ökad transparens på finansmarknaderna kan förstås skapa en känsla av ökad säkerhet. Men transparensen innebär inte i sig att efterfrågan på risk minskar. Snarare kan allt mer effektiva och genomlysta marknader leda till en ökad risk för att risktagandet överdrivs. Rent spelteoretiskt vet investerarna då nämligen att alla andra investerare är ungefär lika riskutsatta. Och om en aktör faller, så faller således alla andra och då går staten in och räddar allihop. Ergo: Det är ofarligt att ta risker, så länge som alla andra tar precis lika stora risker.
Kanske ska vi därför vara tacksamma för att det finns personer som Bernie Madoff att skrämma investerare och bankmän med? Det är väl lite som att skrämma små barn med Storpotäten. Och möjligen måste vi välja mellan att eliminera små ekonomiska bubblor, till priset av en och annan världsdepression, eller att eliminera världsdepressioner, till priset av en och annan finansiell bubbla.
Kan kultur minska sjukfrånvaron? Ja, forskningen visar att kultur faktiskt kan ha positiva effekter på hälsan. Och sambandet är inte så långsökt som det kan verka.
En tredjedel av sjukfrånvaron är kopplad till psykisk ohälsa. Vi vet också att sociala kontakter leder till förbättrad psykisk hälsa. Den psykiska hälsan är i allmänhet bättre i samhällen där människor lever i utvidgade familjekoalitioner - detta har slagits fast genom jämförelser av olika samhällen på makronivå.
Och eftersom kultur i grunden handlar om socialt utbyte mellan människor ter det sig ganska naturligt att det även finns ett samband mellan kultur och hälsa.
Marknaden för receptbelagda läkemedel skiljer sig i flera avseenden från vanliga marknader. Därför kan man heller inte utgå från att sedvanliga marknadsmodeller fungerar. Handelsmarginalerna och kvaliteten på produkten är redan fastslagna parametrar och aktörerna konkurrerar därför med tillgänglighet, snarare än pris.
Vi kommer därför sannolikt att få se nya och intressanta koncept. Är det exempelvis förbjudet för de nya apotekskedjorna att erbjuda hemleverans av läkemedel? I annat fall kanske vi snart får se ambulerande farmaceuter - sida vid sida med hämtpizzabuden.
Ekonomin, och den snabba återhämtningen, talar för Alliansen. Socialdemokraterna verkar däremot ha satsat hårt på att arbetslösheten ska sänka regeringen. Kanske för att de trodde på domedagsprofetiorna i våras?
Det straffar sig uppenbarligen redan - och det lär straffa sig ännu mer när ekonomin på allvar sätter fart. Själv har jag aldrig trott på att Sverige skulle drabbas av någon särskilt djup ekonomisk nedgång, inte ens när finanskrisen var som värst förra vintern.
Om arbetslösheten stiger över tio procent ska jag äta upp min golfmössa för 295 kronor som jag nyligen köpte på Bokskogens GK (ni vet, det där med utbud och efterfrågan när det är åtta grader varmt ute). Men först tänker jag kolla med Folkhälsoinstitutet så att den är GI-riktig. Borde den vara för 295 spänn.
Själv hade jag precis börjat engagera mig politiskt i Fria Moderata Studentförbundet när muren föll. Så man tillhör väl den del av svenskarna som stod på rätt sida om muren redan då. Vissa andra gjorde det inte. Socialdemokraterna tyckte så sent som 1988 att baltisk frihetskamp var synonymt med "utrikespolitiska stolligheter".
Apropå murens fall. De som är under 30 i dag har förmodligen ganska vaga begrepp om hur det totalitära Sovjetunionen fungerade. De var ju bara 10 år när muren föll. Förklarar möjligen att somliga unga attraheras av totalitaristiska vänterideologier.
Men det är faktiskt ganska enkelt att föreställa sig Sovjetunionen. Ta dagens Ryssland och multiplicera med fem, så får man en bild av hur det var att leva och bo i Sovjet.
Att en rysk polis vågar kritisera polisväsendet, och att ryska medier rapporterar om detta, är faktiskt ett gott tecken. Även om polisen i fråga fick sparken. Fast möjligen sörjer han inte detta. Att vara polis, utan att ta emot mutor, är nog inte så fett i Ryssland.
I morgon uppmärksammar vi ett av den socialistiska ideologins största nederlag. Nej, jag syftar inte på Berlinmurens fall, utan på att vi från och med på måndag kan köpa Magnecyl på Konsum. Därmed är det bara Nordkorea och Kuba som har apoteksmonopol.
Ska bli intressant att se om Barack Obamas sjukvårdsreform klarar sig hela vägen. Själv är jag inte insatt i denna komplicerade materia, men baserat på det som jag hittills tagit del av kan man förutspå ett antal problem. Det räcker sannolikt inte med att förbjuda vårdgivare att välja bort vissa patientgrupper, jag tror att man också måste ha ett utjämningssystem som gör det lönsamt att ta hand om medborgare med kroniska sjukdomar.
Känslan man får är att reformen i det avseendet stannar halvvägs. Förmodligen kommer det statliga alternativet småningom att sitta med alla riskgrupper. Frågan är om man från federalt håll är beredd på denna utveckling? Och frågan är om en sådan utveckling leder till mindre diskriminerande sjukvård eller till ett ännu mer selektivt system?
Phil Mickelson vann i Kina. Men egentligen råder väl ingen tvekan om vem som är världens bästa golfspelare. Frågan är vem som har världens vackraste golfsving? På damsidan skulle jag tidigare ha röstat på Annika Sörenstam. Sedan hon slutade vet jag inte om det finns någon som är i närheten av hennes stabilitet, rent svingmässigt. Ochoa är väl en tänkbar tronföljare.
På herrsidan tycker jag att Justin Rose är en stark kandidat, men det finns flera. Stackars Jim Furyk lär väl aldrig ta hem det priset. Men hans framgångar visar att det inte bara handlar om hur golfsvingen ser ut, utan också om vart bollen går.
Politik är inte alltid rationell. Och internationell politik är nästan aldrig rationell. Miljöforskaren Björn Lomborg skriver i dag en tänkvärd artikel om vad vi egentligen borde göra på internationell nivå för att få kontroll över klimatet. Den springande punkten är om vi verkligen vill att politiken kontrollerar klimatet, det har ju inte alltid gått så bra med ekonomin?
Har ägnat dagen åt en golfrunda på Bokskogens GK. Går ganska bra med tanke på att svingen är under arbete.
Håller nämligen just nu på att bygga om min sving, som det heter. Vi amatörer brukar också säga att vi tar en golflektion. Bra väder här nere i södern, men värmen är lite svår. Man får hålla sig i skuggan för att undvika solsting.
Det ser ut som om Maria Wetterstrand och Miljöpartiet blir Fredrik Reinfeldts huvudmotståndare i valet 2010. I Stockholm är Miljöpartiet redan större än Socialdemokraterna. Men lite udda är det ju med en huvudmotståndare som lämnar walk-over i alla politiska frågor, utom en.
Har tillsammans med min chef besökt Fountain House i Malmö. Fontänhusrörelsen är ett bra exempel på hur det civila samhället kompletterar offentliga insatser. På många sätt är det engagemang som man hittar där lite osvenskt. Svårt att sätta fingret exakt på vad det är, men det känns som om den navelsträng som brukar finnas mellan politik och organisationssverige är lite mindre uttalad just när det gäller Fountain House.
Visst får Fontänhusen offentligt stöd, men de ägnar inte all sin kraft åt att söka stöd från det offentliga. Man riktar sig i lika stor utsträckning till det privata näringslivet. Och de håller på sina principer, även om det ibland innebär att någon stödkrona från stat, kommun eller landsting uteblir.
I övrigt har dagen mycket handlat om arbetsförmågeutredningen och förslagen om sorgpeng och graviditetspeng. Inte helt okomplicerade förslag, vilket också framgick av Aktuellts reportage.
Det verkar faktiskt som om vårdköerna blir kortare. Förmodligen en effekt av kömiljarden, som ger skarpa ekonomiska incitament för att korta dessa. En lagstadgad vårdgaranti kan nog också ha effekt, men bara om det görs trovärdigt att landstingen verkligen kommer att få böta om garantin inte uppfylls.
Nyheter som refereras i detta inlägg: DNGPHDSDSSvD
Själva tanken med självständiga A-kassor är att de anslutna medlemmarna solidariskt ska ansvara för att skapa trygghet vid arbetslöshet. Den här tanken står i direkt konflikt med att staten utjämnar alla kostnadsskillnader mellan kassorna. Om staten står för alla kostnader finns nämligen ingen poäng med att ha självständiga kassor.
Det var den slutsats som den förra regeringen drog när den beslutade att göra om Försäkringskassan till en enhetsmyndighet. De 21 lokala kassorna försvann och socialförsäkringsnämnderna avvecklades.
Den nuvarande regeringen har gått i helt motsatt riktning när det gäller arbetslöshetsförsäkringen. Genom att öka egenfinansieringen av försäkringen görs kassorna mer självständiga än tidigare. Detta steg har förstås inte tagits av ideologiska skäl, utan därför att arbetslöshetsförsäkringen så här långt fungerat väl.
A-kassornas långa väntetider utgör dock ett starkt argument för att göra samma sak med arbetslöshetsförsäkringen som med sjukförsäkringen. Medan väntetiderna i sjukförsäkringen för närvarande kan hållas nere på en rimlig nivå är regeringens inflytande över de självständiga A-kassorna betydligt mindre.
Dessutom höjs ofta röster för att införa en obligatorisk statlig försäkring av samma typ som sjukförsäkringen. Just nu är de långa väntetiderna för arbetslöshetsersättning det starkaste argumentet för att låta arbetslöshetsförsäkringen ta samma väg som sjukförsäkringen.
Vid 55 års ålder kommer Lars Ohly äntligen ut. Som småföretagarnas vän. Hela sitt liv har han förnekat värdet av profit och kapital. Hela sitt liv har han låtsats vara attraherad av planekonomi och jantelag. I hemlighet har han sett på videofilmer i serien Kapitalism och frihet med Milton Friedman. I lönndom skålade han i punsch när muren föll.
Men nu, i mogen ålder, inser han att livet varit ett stort hyckleri. Han har levt i ett påtvingat äktenskap med en ideologi som han egentligen inte attraheras av. Vad är väl en femårsplan mot sänkta arbetsgivaravgifter? Vad är väl Fidel Castro mot Vaclav Havel?
Visst, många kommer att fråga sig vad som hände med idealen. Vem kan man nu lita på? Men tiderna förändras. Kommunisternas inflytande i världen minskar. Så även ytan i Lars Ohlys garderob. Dags att komma ut och hälsa kapitalismen.
Måste säga att jag blir lite förvånad över att den socialdemokratiska partikongressen inte verkar ha lyft oppositionen i opinionen. Som socialdemokrat skulle jag bli orolig över att partiet inte kan växa genom att synas i medierna.
Partisekreterarna brukar ju skylla på att partiet inte har fått ut sitt budskap. I det här fallet får Ibrahim Baylan konstatera att partiet nog fick ut sitt budskap, men att väljarna inte verkar tycka om det.
Det mesta är faktiskt regeringens fel. Vädret, skoskav, myggplågan och finanskrisen. En sak kan dock inte vara den nuvarande regeringens fel. Nämligen att Försäkringskassan våren 2006 beslutade att inte bevilja ett antal gravida kvinnor sjukskrivning.
Trots det skyller socialdemokratiska riksdagsledamöter även detta på Alliansen.
En intensiv dag med ett antal studiebesök i Västsverige närmar sig sitt slut. Och jag är helt slut, trots att jag mest tittat på. Att vara minister är verkligen ett krävande arbete.
Medialt har mycket cirklat kring domen som handlar om rätten för gravida att vara sjukskrivna för besvär i samband med graviditeten.Och den är det väl inte så mycket att säga om. Intressant juridiskt sett, men jag tror inte att socialförsäkringssystemet står och faller med domen. Dessutom är det ju arbetsförmågan som ska vara avgörande - inte sjukdomen (även om det förstås i detta fall, i strikt mening, inte handlar om sjukdom).
Hade alldeles glömt hur trevligt det är att åka tåg. Framför allt är jag förstås en entusiastisk supporter av SJ:s nya biljettsystem, som verkar ha lyft ekonomin i företaget, men själva tjänsten som det handlar om är inte så dum den heller. Slår flyget med hästlängder - inget krångel med incheckningar eller boardingpass.
Sitter på göteborgståget, som just lämnat Centralen. Ska följa med min chef på några besök under dagen och morgondagen. Vi ska besöka Lillkärrs äldreboende, Hjortmossens samordningsförbund och det lokala försäkringscentret i Trollhättan. Förutom mina vanliga arbetsuppgifter är jag i dag fotograf. Kanske får jag möjlighet att lägga ut någon bild här på bloggen också.
Läser några negativa artiklar i LO-tidningen och Östran. Kanske inte våra främsta supportrar. Noterar dock att kritikerna inte riktigt bestämt sig för vilket ben man ska stå på. Man kan faktiskt inte samtidigt kritisera regeringen för att människor får sjukpenning och för att de inte får sjukpenning. Och man kan inte samtidigt rikta kritik mot att människor får aktivt stöd för att komma tillbaka i arbete och att de inte får det.
Den förra regeringen gjorde ett halvhjärtat försök att ompröva den tidsbegränsade sjukersättningen för, vid denna tidpunkt, cirka 160 000 personer. Via några besök hos en privat aktör skulle arbetsförmågan bedömas på nytt och sjukersättningen eventuellt dras in. Här kan man tala om medveten utförsäkringspolitik. Fokus låg på bedömningen av rätten till sjukpenning, inte på aktiva rehabiliteringsinsatser.
Det är förstås inte säkert att alla kommer tillbaka tack vare introduktionsprogrammet som startar den första januari. Men vi gör åtminstone ett seriöst försök och jag noterar att Försäkringskassan räknar med att ungefär en tredjedel kommer att återgå till sjukförsäkringen. I jämförelse med tidigare program skulle det vara en stor succé, men man bör förstås inte ta ut något i förskott. Det vore dumt att i nuläget ha några tvärsäkra uppfattningar om hur många som skulle kunna delta på arbetsmarknaden efter introduktionen.
Apropå utförsäkring. Den 4 maj 2006 hade SvT följande rubrik på webben:
Kommer ni ihåg vilken färg det var på regeringen som då styrde landet?
Nu är kanske detta en orättvis jämförelse, eftersom nästan ingen blir "utförsäkrad" efter den första januari nästa år. Några kommer att gå över till arbetslöshetsförsäkringen och aktiva åtgärder, några kommer att få permanent sjukersättning och några kommer att återfå sin sjukpenninggrundande inkomst och återgå till sjukförsäkringen (sjukpenning). Kort sagt, några personer kommer att byta från en försäkring till en annan. Inte riktigt vad jag skulle kalla "utförsäkring", snarare en "omförsäkring".
Socialdemokraterna skriver i de riktlinjer som antogs på kongressen nyligen att 56 000 personer riskerar att bli utan ersättning. Av dessa har 32 000 tidsbegränsad sjukersättning. För denna grupp föreslår S exakt samma lösning som regeringen.
Kvar finns 24 000 personer som har sjukpenning och som kommer att erbjudas insatser av Arbetsförmedlingen efter den första januari nästa år. Men 16 000 är långtidssjukskrivna och skulle i det gamla systemet förmodligen redan ha haft tidsbegränsad sjukersättning i dag. Och vi vet ju vad S vill göra med den tidsbegränsade sjukersättningen (se ovan).
Så kvar finns 8 000 personer som varje år kommer att erbjudas insatser genom arbetsmarknadspolitiken i stället för via sjukförsäkringen. Det är detta som skiljer regeringen från Socialdemokraterna; att regeringen vill omförsäkra 8 000 personer varje år, medan S vill att de ska vara kvar i sjukförsäkringen.
Knappast så mycket att vara upprörd över. Särskilt inte med tanke på att den förra regeringen varje år ställde 10 000 människor helt utanför trygghetssystemen. Och tar man dessutom hänsyn till att en tredjedel förmodligen kommer att återkvalificera sig till sjukförsäkringen efter introduktionen blir skillnaden ännu något mindre
Tror att vi framöver kommer att få se ökade skillnader mellan länder som Sverige, Frankrike, Tyskland och USA, å ena sidan, och länder som Spanien, Irland och Lettland, å den andra. Orsaken till att länderna divergerar är inte så mycket skillnader i finanspolitik som skillnader i penning- och valutapolitik och nivån på den effektiva reala räntan.
Med stigande inflation i Frankrike och Tyskland lär realräntan där snart bli negativ, vilket successivt kommer att blåsa upp tillgångspriserna. Motsatt effekt uppnås i Spanien och på Irland, där deflationen ger upphov till avsevärt högre realräntor. De länder som mest behöver penningpolitisk stimulans är de länder som kommer att ha de högsta realräntorna och vice versa.
Finanspolitik kan göra väldigt lite för att förändra den här situationen. Som framgår av statistiken är offentliga utgifter och privata utgifter närmast kommunicerande kärl. Stimulanspolitiken har marginell effekt på de stora ekonomiska skeendena.
De ekonomiska naturlagarna är därmed på väg att dela Världen i två delar - en med högkonjunktur och en begynnande bubbelekonomi och en del där det råder något som närmast kan liknas vid depression.
Efter decennier av diskussion för och emot är det nu möjligt att köpa Alvedon på Konsum. Kanske kan det bidra till att tvätta bort stämpeln på Kristdemokraterna som ett förbudsparti? Såväl vårdval, fritt val i äldreomsorgen och avskaffandet av apoteksmonopolet syftar faktiskt till att göra livet lite enklare för verklighetens folk.
Socialdemokraterna verkar inte riktigt lyfta, även om jag tycker att man under kongressen lyckades lägga locket på en hel del av de interna stridigheter som har pågått den senaste tiden. Tror att Alliansens uppgång i storstäderna i allt väsentligt kan förklaras med att många känner att de fått mer pengar över sedan regeringsskiftet.
Samma faktor förklarar nog att stödet är mindre i glesbygd. Många har drabbats av arbetslöshet och även om de flesta nog, intellektuellt sett, kan förstå att lågkonjunkturen inte är regeringens fel tror jag att det emotionellt sett är svårare att koppla isär lågkonjunkturens effekter från politiken.
Detta innebär också att väljarstödet i glesbygd, och utanför storstäderna i allmänhet, kommer att följa arbetsmarknadsläget. Om arbetslösheten förvärras lär stödet för Allians för Sverige försvagas utanför storstadsregionerna och tvärtom. Så låt oss hoppas på en snabb konjunkturvändning.
Suck. När blev kultur enbart en fråga om bidrag? Är det inte symtomatiskt att en höjning av A-kassan lanseras som en kultursatsning?
Noterar också att Lena Askling på Aftonbladets ledarsida missat att Socialdemokraterna vill avskaffa den tidsbegränsade sjukersättningen. Av de 50 000 "utförsäkrade" som nämns i artikeln är 32 000 personer med tidsbegränsad sjukersättning, en ersättningsform som även S vill avveckla.
På Socialdemokraternas hemsida hittade jag nyss följande text. Bäst att passa på innan de upptäcker felet.
Sjukförsäkring En sjukförsäkring som ger bra inkomsttrygghet, är solidariskt finansierad och ett fungerande system för rehabilitering för att komma vidare till arbete.
Sjukförsäkringen höjs så att de flesta får ut 870 procent av sin inkomst.
För att stärka arbetslinjen vill vi skapa långsiktiga spelregler tillsammans med parterna på arbetsmarknaden om socialförsäkringarnas framtida utformning.
Vid en prioritering går höjt tak före höjda ersättningsnivåer.
Nog för att vi visste att det stora oppositionspartiet driver bidragslinjen, men nu börjar det bli lite väl extremt ...
När Socialdemokraterna vill begränsa rätten för vårdgivare att etablera sig säger de samtidigt att politiker ska överpröva medborgarnas rätt att själva välja vårdgivare. Om jag som patient efterfrågar vård i Torshälla och politikerna tycker att det inte behövs någon vårdgivare i Torshälla ska det politiska beslutet alltså vara avgörande.
Själva poängen med Lagen om valfrihetssystem (LOV) är annars att medborgarna har sista ordet i frågan om var och när sjukvård ska bedrivas. Det är just detta som förargar det största oppositionspartiet. Hur kan man på fullt allvar förvänta sig att människor själva ska kunna välja rätt - helt utan filter?
Det är kanske så att många väljer fel, men å andra sidan kan man resonera på samma sätt när det gäller politiken. Om människor inte kan anförtros att välja rätt vårdgivare, hur ska de då kunna anförtros att välja rätt politiker?
Fast kanske har Socialdemokraterna en poäng ändå. I det senaste riksdagsvalet var det nämligen så många som 34,9 procent av väljarna som fattade ett riktigt dåligt beslut. Och tänk om alla dessa väljare är lika dåliga på att välja vårdcentral?
Om Mona Sahlin får som hon vill kommer ungefär 40 kvinnor att varje år sättas i fängelse för att de vägrar att fullgöra sin militärtjänst. Absurt? Nej, bara en naturlig konsekvens av kombinationen; en pliktlag och en könsneutral lagstiftning.
Nu blir det reklam. Den som inte kan få nog av socialförsäkringsfrågor kan med fördel besöka www.socialförsäkring.se som behandlar socialförsäkringarna på tvären och bredden. Lite sjukvård och pensionfrågor får ni på köpet.
Socialdemokraterna har anklagat regeringen för att sänka skatten för löntagare mer än för pensionärer. Problemet för S är att de själva gör exakt samma sak. Genom att införa avdragsrätt för fackavgift och A-kassa ökar de klyftan ännu mer, något som ingen annan än Kjell-Olov Feldt ofint nog nyligen påpekade en debattartikel i DN:
"Högljudda krav ställs nu på att skattereduktionen ska omfatta alla slags inkomster, framför allt pensioner. Oppositionen har naturligtvis hakat på och lovar att sluta 'skatteklyftan' mellan förvärvsinkomster och pensioner. Socialdemokraterna delar i sin budgetmotion ut en skattereduktion med i genomsnitt cirka 300 kr i månaden. Det, säger man, halverar 'skatteklyftan' för pensionsinkomster under 15.000 kr. Sanningshalten i detta påstående förtas av att man samtidigt vill införa ytterligare en skattereduktion för förvärvsinkomster. Alla löntagare ska nämligen få skatten sänkt med 75 procent av den avgift de betalar till A-kassan. För medlemmarna i flertalet av LO-förbunden innebär det en skattesänkning med, just det, cirka 300 kr. Så 'skatteklyftan' består! Och man använder samma lånade pengar till denna skattesänkning som Alliansen gör för det 4:e steget i jobbskatteavdraget."
Edward Hugh skriver i dag ett småironiskt inlägg om ekonomisk återhämtning i Europa. Det verkar som om stimulansåtgärderna inte riktigt får den effekt som regeringarna hoppas.
Hushållens sparande är rekordstort och ökar hela tiden. Detta är helt i enlighet med vad teorin om Rickardiansk ekvivalens förutsäger. När den offentliga sektorn slösar sparar hushållen i motsvarande mån.
Samtidigt är de stora budgetunderskotten i Europa ett argument för ECB att bibehålla en stram penningpolitik. Vissa länder, exempelvis Frankrike, riskerar snart överhettning, medan det bara fortsätter utför för andra.
Här i Sverige har vi fördelen av att stå utanför EMU och ha en egen penningpolitik att laborera med. För Irland, Spanien, Baltikum och Grekland, som är låsta av Euron, ser det däremot riktigt illa ut.
Något förbud mot friskolor blev det inte. Men den som tror att Socialdemokraterna nu slutar förfölja alternativen inom välfärden tror nog fel. Allra allvarligast är nog att partiet vill upphäva Lagen om valfrihetssystem (LOV) och återföra makt från patienter till politiker.
Många av de vårdskandaler som inträffat på våra äldreboenden har sitt ursprung i politikernas oförmåga att utkräva ansvar och bristande valfrihet för patienterna. Om LOV ersätts med LOU (Lagen om offentlig upphandling) riskerar vi betydligt fler skandaler inom vård och omsorg framöver.
Sanna Rayman skriver i dag på SvD att Socialdemokraterna i en rapport konstaterat det är för stort fokus på samhällets svaga.
Vet inte om samhällets svaga också tycker att de får ett för stort stöd. Hur är det exempelvis med den halva miljon som skickades ut i förtidspension under Socialdemokraternas tid vid makten? Bör de kanske dela med sig lite till samhällets mer välbeställda grupper?
Ja, man kanske som garanti- eller förtidspensionär klarar sig på någon hundralapp mindre i månaden? Till förmån för någon lite mer välbeställd familj på Östermalm där familjeförsörjaren slår i taket i sjukförsäkringen? Det handlar faktiskt om solidaritet.
S-kongressen har beslutat om att det ska införas ett förbud mot SMS-lån till barn. Visste faktiskt inte att det var tillåtet att låna ut pengar till barn?
Är övertygad om att vi nu, vid sidan av Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Piratpartiet, kommer att få se en ny enfrågerörelse i svensk politik, nämligen Partiet för SMS-lån till barn (PFSTB).
... på bristen på hyreslägenheter i Stockholm. Den stavas m-a-r-k-n-a-d-s-h-y-r-o-r. Sannolikheten för att någon politiker ska våga ta det ordet i sin mun är dock låg.
I stället ska man simulera marknadshyror via komplicerade hyressättningsmodeller och ge den obsoleta Hyresgästföreningen en ny roll som marknadshyressimulator. Det ligger onekligen lite av Matrixkänsla över bostadspolitiken av i dag.
Privatiseringar går tydligen an. Så länge det handlar om nattväktarstatens kärnuppgifter. Låt polisen ersättas med privata vaktbolag och låt infrastrukturen berikas med privatfinansierade vägar.
Gränsen går vid skola och vård. Skolor ska skötas av offentliga myndigheter och sjukhus får bara förekomma i förvaltningsform. Trots att erfarenheten visar att konkurrens och alternativ kan göra sjukvård och skola både bättre och mer effektiv.
Socialdemokraterna har i hårda ordalag anklagat regeringen för att beröva människor deras ersättning. Men, som jag konstaterat tidigare, vill Socialdemokraterna själva, precis som regeringen, att över 32 000 människor i stället ska få stöd via arbetsmarknadspolitiken. Detta har de dock efter bästa förmåga försökt att dölja för sina egna medlemmar och kongressombud.
Aftonbladet försöker i dag, förgäves, få någon form av besked av Mona Sahlin i frågan. Är det möjligen så att Socialdemokraterna har en egen "utförsäkringsplan"? Men några svar kommer förstås inte.
På den direkta frågan "Men innebär det att ni inte kommer att återinföra den tidsbegränsade sjukersättningen?" svarar Mona Sahlin lakoniskt "Det vet jag inte exakt". Och det är ju också någon form av besked.
Ekonomist är en person som i första hand ser världen i ekonomiska termer. I mycket är det ett epitet som passar in på mig. Begreppet är sammansatt av eko= gå runt och nomi= ge namn åt, samt -ism för skolbildning eller trosriktning. Det används numera i nedsättande syfte när hushållningsaspekter tas med i bedömningen inför olika beslut i samhället. Ofta besvaras och avfärdas ekonomiska argument med att de bortser från andra aspekter som har lika stort eller högre värde än de som kan värderas i monetära termer.
Som forskare i hälsoekonomi vid Lunds Universitet och som ledarskribent på Svenska Dagbladet har jag försökt framhålla det ekonomiska perspektivet på samhället. Att varje politiskt beslut har en baksida och att vägen till helvetet kantas av goda intentioner.
Ingen har väl uttryckt detta lika väl som Frédéric Bastiat i pamfletten "Det man ser och inte ser". Hur ofta hör man inte gamla teser som att maskinerna tar våra jobb, vi måste dela på jobben, statliga utgifter sätter fart på ekonomin, eller handelshinder gör ett land rikt? Men det är inte mer sant i dag än när Bastiat skrev sina texter.
Om världen varit okomplicerad hade det räckt med goda intentioner för att bygga ett gott samhälle. Men världen är allt annat än okomplicerad. Därför behövs ekonomismen och ekonomisterna. En lagom dos ekonomism är bara hälsosamt.
