Utan att säga för mycket tycks det som om VAB-fusket har minskat sedan intygskravet infördes den 1 juli förra året. Om siffrorna stämmer har fusket minskat med 87 procent. Det är i så fall en bra bit över förväntan.
Antalet uttagna dagar har samtidigt minskat med nästan en halv miljon årligen jämfört med förra året. Om bara en fjärdedel av denna förändring beror på minskat fusk torde intygen vara en bra affär för samhället.
Stötte nyligen på ett intressant resonemang i European Economic Advisory Groups (EEAG) rapport om Europas ekonomier. Tydligen är diskussionen om optimala valutaområden fortfarande levande. I en faktaruta i rapporten från 2007 konstateras följande (OCA=Optimala valutaområden):
Recent literature reconsiders the fundamental issues raised by OCA theory in the framework of a new generation of stylised, choice-theoretical models (see Obstfeld and Rogoff 2002, Devereux and Engel 2003, Benigno 2004, Corsetti and Pesenti 2005a, 2005b, Adao et al. 2006 and Corsetti 2006a,b among others). These contributions have emphasised at least three channels through which adopting a common currency can decrease national welfare, relative to the benchmark case in which stabilisation policy is carried out by efficient and credible national policy makers. First, if pricing decisions by firms are staggered (that is, only a fraction of firms set a new price every period), efficiency losses from a common currency stem from an increase in misalignment of relative prices. Second, pricing decisions by firms will be affected by the fact that stabilisation policy in a common currency area will not necessarily react to shocks affecting demand or costs in the right direction, or with the same intensity, as with nationally differentiated monetary policies. Third, monetary policy that is appropriate for the union as a whole may be destabilising in some of its regions. It is well understood that monetary shocks destabilise demand and asset markets ex post.
Bland annat visar Christian Broda (Broda, 2006, Exchange rate regimes and national price levels, Journal of International Economics) att länder som har bundit sin växelkurs till någon annan valuta tenderar att ha upp till 20 procents högre prisnivå än länder som har en självständig penningpolitik.
I diskussionen om euron och valutaunioner i allmänhet har det tidigare varit närmast ett axiom att länder som i ursprungsläget är ekonomiskt olika tenderar att närma sig varandra när de blir medlemmar av en valutaunion. Men det vi har observerat de senaste åren är snarare en motsatt tendens. Italien, Grekland, Spanien och Irland har under den korta tid som euron varit i bruk gått åt ett håll - medan Tyskland, Frankrike och Holland har gått åt ett annat.
De nya forskningsrönen visar att det också kan finnas outforskade mekanismer som ökar kostnaden för att försöka stabilisera växelkurser jämfört med vad vi tidigare trott. En högre prisnivå, på grund av sämre anpassning mellan utbud och efterfrågan, medför permanenta välfärdsförluster som skulle kunna vara betydande.
Oppositionen har ägnat mycket tid åt att kopiera Allians för Sveriges koncept. Undrar om det går att upphovsrättsskydda en politisk idé? Varför inte söka patent på jobbavdraget eller varumärkesskydda tågresor i politiskt syfte?
Men, nej. Det är nog ganska utsiktslöst. Vi får väl hoppas att väljarna ser skillnad på ett original och en kopia. Annars kan man göra ett lackmustest. Blir det rött så kommer det surt efteråt.
Det är lätt konstaterat att jag har något färre läsare i dag än när jag arbetade på Svenska Dagbladets ledarredaktion. Ungefär 99 800 färre om man ska vara exakt (om man utgår från att ledarsidan läses av 100 000 personer).
En av mina bloggförebilder är Dick Erixon, vars blogg besöks av ungefär 2 000 personer dagligen. Det är bara 2 procent av det antal läsare som jag hade som ledarskribent på Svenska Dagbladet. Men ändå får jag en märklig känsla av att Dick Erixon är mer inflytelserik än vad jag var som ledarskribent.
Samtidigt känns det inte alls meningslöst att blogga. I Almedalen träffar jag på personer som känner till mig, men inte min bloggpseudonym. Å andra sidan är det ungefär lika vanligt att träffa personer som känner till min bloggpseudonym, men inte mig. Känslan att det jag skriver på bloggen bara gör 0,2 procents avtryck av det jag tidigare skrev på ledarsidan infinner sig inte riktigt.
Bloggen må vara ett uselt massmedium. Vill man nå 100 000 människor direkt är TV helt överlägset både tidningar och bloggar. Men, å andra sidan. Vill man nå rätt personer är bloggen förmodligen en väl så effektiv kanal.
Själv tror jag att gammelmedierna har förstått något som Alex Schulman faktiskt verkar ha missat. Och skälet till att han missar poängen med bloggandet är att han sysslat så lite med partipolitik och politiskt arbete.
Bloggandet är inget som man tjänar pengar på (i alla fall gäller det de allra flesta bloggare), utan mer en kanal för spridning av information och etablering av sociala nätverk. Och har man inget mål med informationsspridningen och nätverksbyggandet kan jag hålla med om att verksamheten riskerar att framstå som meningslös.
Tänkte passa på att avslöja en hemlighet. Mattias Lundbäck och Den hälsosamme ekonomisten är i själva verket en och samma person. De texter som jag skriver på bloggen och de texter som jag tidigare skrev i Svenska Dagbladet har ungefär samma innehåll. Det är mina egna åsikter - inte någon annans.
Och varför skulle någon egentligen fästa större vikt vid mina åsikter bara därför att jag arbetar på Svenska Dagbladet? Snarare är väl mina privata åsikter något mer intressanta i dag, med tanke på att jag arbetar på socialdepartementet.
Jag är heller inte den enda politiskt verksamma tjänsteman som bloggar. På statsrådsberedningen finns Anders W Jonsson, som är samordnare för Centerpartiet. Riksdagspolitikerna Fredrik Federley och Gunnar Axén har gjort bloggandet till en livsstil. Näringsdepartementet driver bloggen Departementet. Socialdemokraternas Veronica Palm bloggar nästan dagligen om socialförsäkringsfrågor. Och glöm inte utrikesminister Carl Bildt.
Alla är vi upptagna personer, vissa mer än andra. Har vi alla gjort en grav missbedömning då vi tror att bloggandet kommer att ge oss något positivt och att den avsatta tiden kommer att ge någon form av avkastning?
Själv tror jag inte det. Många aktiva bloggare känner nog redan att deras arbete ger något tillbaka. Man behöver inte bedriva en personvalskampanj för att ha nytta av ett stort kontaktnät. Och hundra läsare om dagen räcker för en sjukvårdsbloggare om det råkar vara Dagens Medicins lista över de 100 mest inflytelserika i svensk sjukvård (scrolla ner lite så hittar ni faktiskt mig också).
Tycker det är lite konstigt att Svensk Förening för Allmänmedicin (SFAM) varnar för en tjänst som ännu inte har sett dagens ljus. Själv tycker jag bara det är positivt att Svenskt Näringsliv vill ta på sig arbetet med att samordna den information som faktiskt finns tillgänglig om vårdens kvalitet.
Bara en så enkel sak som att hitta respektive landstings vårdvalssida kan vara ganska jobbigt. För den som har problem med det senare kan jag rekommendera min egen lilla vårdportal www.vardval.info
Oppositionen har låtit Novus Opinion fråga tusen personer om de anser att det är rätt att fem miljarder används till att sänka skatten för den femtedel som tjänar mest, i stället för att investeras som extraresurser till kommuner och landsting. Och det är väl en relevant fråga om man tar saker och ting ur sitt sammanhang. Sextiosex procent tyckte hur som helst att det var fel.
Å andra sidan skulle man kunna fråga ett slumpvist urval av medborgare om det är rätt att höja skatten för låginkomsttagare för att finansiera ett avskaffande av uppskovsräntan för villaägare som bor i Djursholm. Tror att alla vet vad svaret på den frågan skulle bli.
Riksbankens räntesänkning gör att skillnaden mellan Sverige och euroländerna vidgas. Riksbanken har säkert goda skäl för sitt beslut, men samtidigt tror jag att risken för en ny bubbla ökar i och med sänkningen. Var bubblan kommer att uppstå? Ja, det vet vi inte förrän efteråt.
Karin Johansson, statssekreterare på social- departementet, menar att den felande länken i dagens öppna jämförelser är möjligheten för patienterna att ta till sig den information som faktiskt finns tillgänglig.
Där kan möjligen privata initiativ komma in. Svenskt Näringsliv lanserar exempelvis i höst en webbportal för kvalitetsjämförelser inom sjukvården.
Det är tydligt att införandet av vårdval har förändrat sjukvårdsdebatten påtagligt. De ideologiska skillnaderna har minskat. I dag handlar det mer om hur man skapar en sammanhållen vårdprocess.
Det finns dock nyansskillnader i vårdvalsmodellerna. Stockholm ligger något närmare den tyska vårdmodellen och Skåne ligger något närmare den brittiska modellen.
Själv tror jag, och hoppas, att vårdvalsmodellerna med tiden kommer att konvergera mot system där primärvården får mer av en lotsfunktion i sjukvården.
En sådan utveckling går också att stimulera fram via ersättningssystemen. För det första kan man premiera primärvårdsaktörer som integrerar framåt i vårdkedjan, för det andra kan man vikta ersättningen baserat på diagnoser.
Andreas Bergh, välfärdsforskare på Ratio, menar att det område som återstår att reformera i Sverige är försörjningsstödet (socialbidragen). Det ligger en hel del i denna observation.
Socialbidraget ger hundraprocentiga marginaleffekter, vilket innebär att en person som går från socialbidragsberoende till arbete på marginalen får behålla noll kronor av en intjänad hundralapp. Framför allt är detta ett stort problem när det gäller ungdomar och invandrare.
Mona Sahlin säger i sitt tal i Almedalen att hennes stora politiska förebild är Gertrud Sigurdsen. Det säger en hel del om socialdemokraternas visioner.
Gunnar Axén tenderar att dominera alla paneler som han deltar i. Även om motståndet stundtals är ganska stort, som på LO:s seminarium om Ett arbetsliv för alla.
Veronica Palm upprördes över att hälften av alla medborgare inte litar på rättssäkerheten inom socialförsäkringssystemet. Fast vilket parti var det som "glömde bort" tillsynsfrågan inför Försäkringskassans omorganisation? Nu har i alla fall den nuvarande regeringen fixat till denna lilla fadäs av den förra.
Svenskt Näringslivs seminarium om europeisk hälso- och sjukvård var tveklöst ett av Almedalsveckans bästa. Nivån på debatten om sjukvårdens organisation har höjts betydligt de senaste åren.
Själv tror jag att vi har mycket att lära av andra europeiska länder.
Dock har vårdvalsreformen lagt en god grund för en positiv utveckling och själv tror jag att det i dag mer handlar om att plocka russin ur den europeiska sjukvårdskakan, snarare än att hitta en helt ny modell.
Det svenska ordförandeskapet inleds med en positiv nyhet; inköpschefsindex indikerar en ekonomisk uppgång för svensk industri. Tror att det till stor del är en effekt av den mer aggressiva penningpolitik som bedrivs av Riksbanken. ECB har av olika skäl varit betydligt mer passiv, något som gör att Sverige nu kommer att vara ett av de länder som leder återhämtningen i Europa.
En annan viktig faktor är stabiliteten i de svenska statsfinanserna. I oroliga tider kan en balanserad finanspolitik vara ett bättre redskap för att vända utvecklingen än stora ofinansierade utgiftsökningar.
Deltar just nu på seminariet Välfärdsvinsten, som arrangeras av Timbro. Tycker det är viktigt att försvara vinsten, det finns många missförstånd kring effekterna av att tillåta vinstdrivande företag i välfärden.
Ett argument för vinst som sällan tas upp är att vinstdrivande företag tenderar att sprida kunskap om hur man bedriver en bra verksamhet. Det innebär i sin tur att fler får tillgång till nya och mer effektiva sätt att erbjuda välfärdstjänster.
Detta skiljer vinstdrivande aktörer från de icke-vinstdrivande, som ofta strävar efter att vara exklusiva.
Vinsten kan därför bidra till spridningseffekter som i sin tur leder till att kvaliteten i vård, skola och omsorg generellt sett blir mer jämn. Att tillåta vinst kan därför också vara en jämlikhetsreform.
Maud Olofsson tog i sitt tal upp förslaget om att bygga ut elkablarna till Gotland. Socialdemokraterna och Mona Sahlin har ju tidigare motsatt sig byggandet av elkablar till Tyskland. Borde inte partiet i så fall även motsätta sig elkablar till Gotland?
Gudrun Schyman talar just på Donners Plats. Hon konstaterar att män är ett hot mot miljön. Och jag tror henne när hon säger att hon ser män som ett hot mot sin miljö.
Steve Bevan från brittiska The Work Foundation konstaterar att den viktigaste faktorn för att förklara återgång i arbete är om människor trivs på sitt arbete. Detta ger stöd för tanken att kombinera olika typer av insatser, både psykologiska och medicinska, för att åstadkomma återgång i arbete.
Regeringens rehabiliteringsgaranti bygger på just en sådan kombination. Det finns därför förmodligen goda förutsättningar för att göra rehabiliteringsgarantin till en modell för hela Europa. Hög sjukfrånvaro på grund av sjukdomar i rörelseorganen är nämligen inte enbart ett svenskt problem.
Att höja A-kassan i kristider är väl lite som att låta Försäkringskassan bli mer tillåtande när sjukfrånvaron ökar. Vi vet vad denna politik har lett till; 520 000 människor går i dag förtidspensionerade. Jag hyser inget tvivel om att samma sak skulle hända inom arbetslöshetsförsäkringen.
Widar Andersson föreslår i boken Gräddfil åt alla att sjukvårdens finansiering blir statlig angelägenhet. Själv hade jag också den uppfattningen för några år sedan, men vet faktiskt inte längre om jag ser det som ett nödvändigt steg. Tror personligen att vårdval och fri patientrörlighet i Europa och Sverige kan vara väl så effektiva medel för att göra vårdköerna för människor lika korta som vårdköerna för hästar och hundar.
Johnny Munkhammar, som var kommentator på seminariet, avslutade faktiskt seminariet med en liten historia om en primärvårdsaktör som försökte remittera sina patienter till just en veterinär. Skälet? Jo, för hundar och katter råder inga vårdköer. Så varför skulle egentligen människor behöva stå i kö?
Socialdemokraterna motsatte sig att fastighetsskatten avskaffas. Det främsta argumentet var att höginkomsttagare gynnas mest. Och det argumentet kan man ju köpa.
Desto märkligare blir det när socialdemokraterna föreslår ett avskaffande av räntan på uppskov. Deras förslag kommer nämligen att gynna höginkomsttagare som gjort stora reavinster på att sälja sina Djursholmsvillor.
Den tyska författningsdomstolen har stoppat Lissbonfördraget, åtminstone tillfälligt. Själv skulle jag inte sörja om det blev stoppat för gott. Men vi får väl sätta vårt hopp till Irland, David Cameron och Vaclav Klaus, även om det för tillfället ser mörkt ut för Europa.
Veronica Palm menar på TCO:s sjukförsäkringsseminarium att regeringen inte gör något för att hjälpa sjukskrivna återgå i arbete. Vad ska man då säga att socialdemokraterna gjorde under sin tid vid makten, med tanke på att de satsade 910 miljoner mindre än den nuvarande regeringen på aktiva rehabiliteringsåtgärder varje år?
Thöres Theorell menar att en person som har nedsatt arbetsförmåga i sitt vanliga yrke, men som skulle kunna arbeta heltid i någon annat arbete, ska kunna få sjukersättning (förtidspension) på halvtid. Detta skulle dock innebära att sjukförsäkringen på sikt blir mer av en yrkesförsäkring.
Här går en viktig skiljelinje mellan regeringen och TCO. Regeringen prioriterar arbetslinjen. Inget hindrar förstås arbetsmarknadens parter att själva teckna avtal som ger olika yrkesgrupper ett skydd mot att behöva söka arbeten utanför sitt eget område.
Det finns dock, enligt min mening, inte skäl för staten att skapa regelverk som låser fast människor i sina gamla arbeten; arbeten som kanske dessutom är skadliga för deras hälsa.
På Almegas seminarium om jobbförmedling råder politisk enighet, från Centerpartiet till Unionen, om att enskilda aktörer kan tillföra något positivt till svensk arbetsmarknad.
Annat var det för 15 år sedan, då den dåvarande borgerliga regeringen avskaffade arbetsförmedlingsmonopolet.
Men även om det i dag råder ganska stor enighet i frågan är det först nu, med Alliansregeringen, som de fristående aktörerna fått möjlighet att bidra i arbetet med att hitta nya vägar ut på arbetsmarknaden.
Lars Ohly lovar att förverkliga den handlingsplan för tillgänglighet som han själv var med och beslutade om för tio år sedan. Ett problem med planen i fråga är dock att den förra regeringen inte lyckades så bra med att genomföra sina egna beslut och att det därför återstår en hel del att göra.
Ökar toleransen med ökad mångfald? Det skulle kunna vara en förklaring till att allt fler blir positiva till flyktingar. Men det kanske också börjar gå upp för människor att Sverige inte kan isolera sig helt i en allt mer internationaliserad värld.
För var ska man egentligen dra gränsen mellan svensk och utlänning? Ingen tycker väl exempelvis det är ett problem att antalet turister från Danmark och Norge har ökat med hundra procent det senaste året?
Aftonbladets ledarredaktion menar att den stora skillnaden mellan regeringen och oppositionen är att oppositionen vill avskaffa HUS-avdraget när konjunkturen vänder, medan regeringen vill permanenta avdraget.
Själv hoppas jag verkligen att detta inte är den stora ideologiska skiljelinjen mellan höger och vänster. Fast tänk om det är det ... Tjugofem års politiskt arbete -- helt förgäves ...
Till alla mina fans, som säkert har väntat oroligt, kan jag meddela att Den hälsosamme ekonomisten bloggar Live från Almedalsveckan. Kan tyvärr inte personligen täcka alla 1 000 + seminarierna, men hoppas ändå kunna spegla verksamheten på ett balanserat sätt.
Till er stora glädje lyckades jag slutligen få en plats på båten från Nynäshamn klockan 11:10 i morgon. I huvudsak kommer bloggandet att handla om socialförsäkringar. Men då och då sticker jag emellan med någonting om sjukvård eller socialtjänst.
Transparens bör vara ett krav när välfärdstjänster upphandlas. Genom förändringarna av Lex Sarah kommer hela socialtjänsten att omfattas, liksom privata utförare. Förändringen kommer intressant nog i direkt anslutning till att en rad missförhållanden avslöjats vid Statens Institutionsstyrelses (SiS) ungdomshem. Kanske skulle man döpa om lagen till Lex SiS?
Många är de som försöker tala om för Kristdemokraterna hur partiet ska utveckla sin profil för att attrahera fler väljare. Somliga pekar på vikten av att utveckla partiets socialkonservativa ådra, andra menar att man bör distansera sig från sina värdekonservativa kärntrupper.
Båda strategierna är för all del gångbara. Men inte på samma gång. Dessutom tror jag inte att partiet med nödvändighet når störst framgång genom att finjustera sin ideologiska framtoning. Kd har sin nisch i politiken och delar redan sina värderingar med en ganska stor del av befolkningen.
Själv tror jag mer på en utveckling av sakpolitiken. Som vård- och omsorgsparti kan Kd mycket väl nå mellan tio och tjugo procent av väljarstödet. Sjukvård rankas i nästan alla val högt bland de sakfrågor som avgör väljarnas partival.
Lite konstigt är det att Kd, i dessa tider av enfrågerörelser, inte förmår dra nytta av att man äger en fråga som står så högt på dagordningen i valrörelse efter valrörelse. Personligen tror jag att nyckeln till framgång är att fokusera än mer på vård- och omsorg, snarare än att likt bina flyga från blomma till blomma - om nu liknelsen tillåts i detta sammanhang.
Sverige är ett av fem länder som kan komma att bli värd för Ryder Cup 2018. Och förmodligen har vi en god chans - tack vare PGA of Sweden National och Bro Hof Slott, två banor i världsklass.
Visst har pensionärerna gjort sig förtjänta av en skattesänkning. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att många av de reformer som Alliansen redan genomfört påverkar pensionärernas ekonomi positivt via indirekta effekter.
Ta exempelvis det faktum att 100 000 personer färre är sjukskrivna eller har förtidspension efter tre år med den nya regeringen. Detta är något som indirekt påverkar pensionernas storlek.
Den automatiska balanseringen av pensionerna gör nämligen att pensionerna beräknas som en direkt funktion av de tre senaste årens inbetalade avgifter till pensionssystemet. När antalet personer som är aktiva i arbetslivet ökar leder detta alltså till en successiv höjning av pensionerna.
Och eftersom jobbavdraget leder till ökad sysselsättning kan vi därför även konstatera att jobbavdraget leder till högre pensioner än vad som annars hade varit fallet.
Noterar att verksamheten på Fredsgatan 8 fortsätter, trots att man har gått på semester. Undrar vad man ska kalla sanktionsavgiften? "Skattetillägg" heter det ju på skatteområdet. Fast "bidragstillägg" låter väl inte helt rätt?
Expertgruppen för studier av offentlig ekonomi (ESO) återstartades för ett och ett halvt år sedan. I går presenterade ESO sin första rapport, som handlar om välfärdens långsiktiga finansiering.
Själv tycker jag ofta att man saknar en aspekt i analyser av det här slaget. Det gör nämligen stor skillnad på vilket sätt man finansierar en välfärdstjänst - det handlar inte bara om hur mycket pengar som avsätts.
Ett exempel är handikappreformen från 1993, som ursprungligen budgeterades till någon miljard. I dag uppgår kostnaden till strax över 30 miljarder kronor årligen. Med detta inte sagt att pengarna används fel. Dock tror jag att det hade varit svårt att rent politiskt presentera reformen om man redan innan genomförandet hade varit medveten om hur stor den samlade kostnaden skulle bli.
Ett annat bra exempel på oförutsedda kostnader är den förra regeringens tandvårdsreform för personer över 65 år, som ursprungligen budgeterades till 600 miljoner kronor. Men ett litet förbiseende vid konstruktionen av tandvårdens ersättningssystem ledde till att kostnaden småningom nådde 2,4 miljarder kronor per år.
Eller varför inte ta ett aktuellt exempel som ohälsoförsäkringarna? Den förra regeringen lät kostnaderna stiga till 106 miljarder kronor årligen fram till 2006. Men mellan 2006 och 2012 beräknas i stället årskostnaden minska med 32 miljarder kronor - mycket tack vare ett tydligare regelverk och en mer aktiv sjukskrivningsprocess.
Även när det gäller sjukvård och äldreomsorg gör det stor skillnad hur pengarna fördelas. System där man betalar för prestation tenderar ofta att skapa sin egen efterfrågan. Att pressa tillbaka utgifterna i efterhand är betydligt svårare.
Behovet av välfärd är omättligt och gränsen mellan det som ska finansieras offentligt eller privat är oklar. Varför är exempelvis tandvården i huvudsak en privat utgift, medan sjukvården är offentligfinansierad?
De offentliga åtagandena är därför lite som ett lerslott. Nya reformer utformas, byggs på och stelnar efter ett tag. Sedan kan man göra väldigt lite för att förändra sakernas tillstånd. Efterfrågan på välfärd är därmed inte bara en funktion av våra behov, utan också en funktion av de modeller som vi i historien har valt för att finansiera välfärden.
Sverige tillhör den grupp av länder som i stort sett inte behöver skära i välfärden för att konsolidera statsfinanserna. OECD har delat upp länderna i tre grupper:
1) Länder som är i stort behov av nedskärningar.
2) Länder som är i medelstort behov av nedskärningar.
3) Länder som inte behöver skära ner utgifterna för att hantera krisen.
Sverige tillhör den tredje gruppen - tillsammans med Danmark, Finland, Ungern, Korea, Norge och Schweiz.
Med tanke på att Sverige har en av världens mest exportberoende ekonomier och en av världens mest konjunkturberoende statsfinanser borde vi egentligen ha drabbats hårdare än andra länder.
Men tack vare en mer ansvarsfull ekonomisk politik än nästan alla andra europeiska länder kan vi nu i princip borsta av oss dammet från finanskrisen och gå vidare.
Nu har Tories bytt partigrupp i EU-parlamentet. En konsekvens av att Tories lämnar EPP är väl tyvärr att Moderaterna inte längre har så mycket gemensamt med de övriga partierna i gruppen. Själv skulle jag därför inte sörja om även Moderaterna bytte partigrupp. Men det kanske bör vänta tills efter ordförandeskapshalvåret.
En nyhet det senaste året är att Europeiska centralbanken (ECB) har valt att genomföra riktade penningpolitiska insatser, bland annat genom köp av spanska bostadsobligationer - cédulas hipotecarias. Det handlar om ett principiellt skifte i sättet att bedriva penningpolitik. Det är lite som om Riksbanken skulle ta hand om bankgarantin i stället för Riksgälden.
I fallet ECB ter sig den här utvecklingen ganska naturlig, i och med att EU som institution inte har några egna finansiella muskler. Unionens centrala budget utgör endast någon procent av de ingående ländernas BNP. Men det ter sig samtidigt något märkligt att ECB tar på sig uppgiften att rädda banker på Irland och i Spanien bara därför att varken de enskilda länderna eller EU som helhet förmår att rycka in.
"Basically the whole EU system seems to be in denial on what is happening at the moment. The markets have been focused on the East, but they are now starting to wake up to the fact that the South is still here, and when this 'matures' we will have a full blown financial crisis, that is for sure. At that point the Spanish and Greek governments will effectively lose control of the situation, just as they have done in Latvia and Hungary.
This is one of the reasons I am following Latvia closely. Basically what is happening in the East is a sort of 'dry run' for what is going to have to have to happen in the South. The whole package, from 'fiscal austerity' as a tool to attack recessions, to 'internal devaluation' via price and wage deflation is about to be applied in the South as a path towards restoring export competitiveness and economic growth."
Jag har tidigare påpekat att problemen på Irland och i Spanien till stora delar är en parallell till problemen i Baltikum. Problemet är att medan det kostar en spottstyver att rädda Lettland är konsekvenserna av en omfattande bankkrasch i Spanien omöjliga att hantera för såväl EU som IMF - enbart ECB har tillräckliga ekonomiska muskler.
Vårdvalet ser ut att förändra vårdgivarnas inställning till sina "kunder". I Västra Götaland har det gått så långt att vårdcentraler, i strid med reglerna, skickat ut egna listningsblanketter inför det kommande vårdvalet. Dessutom har några vårdgivare valt att rabattera patientavgiften, vilket också strider mot reglerna.
Även om Vårdval Sverige är en mindre detaljstyrande reform än den förra borgerliga regeringens husläkarreform ser vårdvalet ut att få betydligt större genomslag. När det gäller modellerna för ersättning till vårdgivarna tror jag dock att det kommer att ske en konvergens mot modeller av typen Hälsoval Skåne eller Vårdval Halland. Även Stockholm kommer med tiden sannolikt att införa viktning baserat på vårdtyngd
Givet att man har ett rättvist ersättningssystem ser jag egentligen inte några problem med att tillåta vårdgivarna att erbjuda rabatt på patientavgiften. Den enda reglering som torde behövas är den statliga gränsen för patientavgifter på 900 kronor årligen.
Personligen anser jag att denna nivå är lite väl lågt satt, med tanke på att exempelvis högkostnadsskyddet för tandvården och läkemedelsförmånen ligger betydligt högre. Själv skulle jag rekommendera ett frisläppande av avgifterna till att börja med (vilket är landstingens beslut) för att därefter se över den statliga högkostnadsgränsen och/eller en eventuell omfördelning mellan läkemedelsförmånen och högkostnadsskyddet.
Har inte riktigt förstått argumentet att euron skulle förhindra valutaspekulation. Kronans värde varierar naturligtvis beroende på det svenska näringslivets konkurrenskraft. Någon spekulation handlar det dock inte om, utan helt enkelt om att marknadens lagar om utbud och efterfrågan bestämmer valutans värde.
Om Sverige däremot skulle välja att gå med i EMU måste vi delta i EU:s växelkursarrangemang ERM under minst två år. Och om Sverige låser växelkursen mot euron finns förstås en risk för att valutan, som i Lettland, faller offer för spekulanter.
Euron må därför vara en trygg hamn - vägen dit är förmodligen inte lika trygg.
HUS-avdraget har blivit en mycket stor succé. Faktum är att det råder brist på hantverkare i många delar av landet - trots lågkonjunktur. Att det verkar bli något dyrare för staten än väntat är i sammanhanget inget stort problem. Utan HUS-avdraget hade förmodligen pengarna ha fått användas till arbetslöshetsersättning i stället.
Allt fler sätter ihop sina egna charterresor rapporterar DN. Det blir ofta både bättre och billigare. Min egen favoritsite är www.sunhotels.net där man kan boka billigt boende på nästan alla resmål.
I många länder har människor inte rätt att bilda fria fackföreningar. Den rätten har vi som tur är i Sverige. Dessvärre verkar det vara lite si och så med rätten att avstå från att vara med i en fackförening.
Att sjukfrånvaron minskar i snabb takt är ingen överraskning. Nytt är emellertid att förtidspensionerna nu närmar sig en halv miljon. Bara en halv miljon!
Men jämför man med att antalet för ett år sedan uppgick till 541 731 är nedgången till 515 481 ganska stor. I årstakt handlar det nu om fem procent. Och fem procent av en halv miljon är faktiskt en hel del.
Det görs mer och mer i sjukvården och det görs bättre och bättre. Ofta mäts emellertid bara kostnaderna för vården, vilket leder till att produktivitetstillväxten i sektorn underskattas.
Hade det inte varit för att utbudet också ökar år från år skulle all vår hälso- och sjukvård förmodligen ha kostat en spottstyver i dag.
Roade mig med att läsa igenom Barack Obamas och Joe Bidens förslag för att förändra amerikansk sjukvård. Min första observation är att planen faktiskt inte innehåller några förslag som garanterar alla amerikaner tillgång till sjukvård.
Faktum är att förslagen är mycket lösa i konturerna och att det knappast handlar om någon radikal omstöpning av sjukvårdssystemet. Snarare slås man av hur lite som Obama vill förändra. De svenska sjukvårdsreformerna och diskussionen kring dessa ter sig i det perspektivet som ytterst radikal.
Detta konstaterat, vad skulle man då kunna göra om man verkligen ville genomföra en stor reform i USA som garanterar alla medborgare tillgång till hälso- och sjukvård? Tror att Milton Friedman är den tänkare som har kommit närmast ett hållbart förslag. Han föreslår införandet av nationella Health Savings Account (HSA), i kombination med en obligatorisk försäkring för extremt höga kostnader.
Sparkontot (HSA) syftar till att täcka alla sjukvårdutgifter under ett år. Men om utgifterna blir högre än det finns täckning för tar högriskförsäkringen vid. För att stimulera medborgarna att hushålla med kontobehållningen betalas dock överblivna pengar tillbaka, efter avdrag för skatt.
I Europa närmar vi oss frågan från det andra hållet. Här handlar det mer om att åstadkomma drivkrafter för att utveckla vården och undvika de negativa effekter som centralstyrning kan ha på kvalitet, tillgänglighet och effektivitet. I boken Primary Care in The Drivers Seat skissar WHO på en sjukvårdsmodell där primärvården agerar som lots för patienterna. I förlängningen av resonemanget kan man se en tudelad modell där primärvården ansvarar för kostnader upp till viss maximinivå över vilken staten (eller i Sveriges fall landstingen) tar vid.
Intressant nog är lösningarna inte så olika som man skulle kunna tro. I Friedmans modell skulle individen själv ta med sig vårdpengen till en vårdgivare som erbjuder grundläggande sjukvård. Konstnaderna skulle förstås variera mellan individer och mellan riskgrupper, men inte alls så mycket som om patienterna hade saknat en högriskförsäkring. Man kan därför se detta som en vårdvalsmodell med återbäring.
WHO-lösningen är i princip en vårdvalsmodell som i mycket liknar Hallandsmodellen eller Skånemodellen. Vårdgivarna får helhetsansvar för patienterna och en summa pengar som förväntas täcka samtliga vårdkostnader under ett år. Slutenvård och specialistvård står i huvudsak landstingen för, även om det i bland annat Hallandsmodellen utgår en bonus om primärvården kan begränsa kostnaderna även i denna del. I vårdvalsmodellerna förekommer förstås ingen återbäring, fast å andra sidan är egenavgifterna för sjukvård och läkemedel förhållandevis höga i Sverige jämfört med i USA.
År 2004 infördes i USA en lagstiftning som gör det möjligt att inrätta HSA i kombination med en högriskförsäkring (High Deductible Health Plan, HDHP). Så möjligheten att USA och Europa närmar sig samma finansieringsmodell från helt olika utgångspunkter är onekligen en intressant tanke.
Nu tror jag i och för sig inte - framför allt inte efter att ha läst Barack Obamas sjukvårdspolitiska program - att speciellt mycket kommer att förändras i USA de kommande åren. I programmet nämns dock tanken att staten ska subventionera högriskförsäkringar (HDHP) för individer som skaffar en privat sjukvårdsförsäkring. Kanske kan det vara början till ett nytt system? Och möjligen skulle vi i Europa också kunna lära något av diskussionen om Health Savings Account.
Visst är det häftigt att betala skatt? Ännu häftigare är det att betala in skatten och få tillbaka alltihop som skatteåterbäring. Plus en liten bonus bara för att man är folkvald.
Kooperativ vindkraft överlever inte svensk energibeskattning. Det tycker Ingvar Persson på Aftonbladets ledarsida är fel. Vindkraftskooperativen borde undantas från beskattning, annars blir det inte någon mer vindkraft.
Bortsett från att Aftonbladet har fel i sak - vindkraft är inte speciellt miljövänlig - tycker jag att man på detta område har en insikt som ofta saknas i andra sammanhang.
Insikten är att höga skatter försvårar mänskligt samarbete för att lösa gemensamma problem. Och detta gäller faktiskt inte bara - som Aftonbladet verkar tro - vindkraft. Det gäller också höga skatter på arbete, sparande och investeringar.
Kritiskt tänkande är bra. Men faktum är att alla ideologier, precis som religioner, egentligen förutsätter en viss brist på kritiskt tänkande. Det gäller även humanismen.
Och så länge humanisterna sätter religionen i centrum är man fångar i samma snäva världsbild som mullorna i Iran. Humanism och religion är nämligen båda tankesystem som syftar till att ersätta kritisk reflektion och analys. I båda fallen sätts Gud i centrum för analysen - för humanisterna på ett negativt sätt och för mullorna på ett positivt sätt.
Men sanningen är att religion och humanism bara är två konkurrerande normsystem. Den eventuella förekomsten av Gud är inte central i diskussionen - det är normsystemen som står i centrum. Och där är humanisternas normsystem bara ett i mängden som syftar till att ersätta människors sunda förnuft med färdigpacketerade åsikter om hur världen bör se ut och hur människor bör bete sig mot varandra.
Max Stirners bok Den ende och hans egendom är den mest radikala bok som någonsin skrivits. Där ifrågasätts inte enbart religiösa föreställningar, utan också normsystem som sådana. Och betraktar man konflikten mellan humanister och mullor är det uppenbart att det bara handlar om en konflikt mellan två lika religioner - den ena med Gud och den andra utan. Den verkliga konflikten står emellertid inte mellan religion och moral, utan mellan fria individer, å ena sidan och religion och moral, å den andra.
Enligt Internationella valutafonden uppgår Irlands strukturella budgetunderskott till tio procent av landets BNP. Det innebär att man på sikt kommer tvingas skära ned statsbudgeten med mellan tjugo och trettio procent för att uppnå balans mellan utgifter och inkomster.
Finanskrisen är kanske över, men den håller sakta men säkert på att transformeras till en real kris. Spanien befinner sig i en allvarlig situation. Moody's nedgraderade nyligen 25 spanska banker - vissa till skräpstatus. Lettland kan möjligen devalvera sig ur krisen. Spanien och Irland sitter däremot fast, så länge de inte lämnar eurosamarbetet.
Men det är inte den ekonomiska krisen på Irland som är det stora hotet mot Lissabonfördraget. Irländarna lär rösta ja. Däremot kan Tjeckiens president Vaclav Klaus mycket väl fördröja ratificeringen tillräckligt länge för att Tories ledare David Cameron ska hinna ta över makten och upphäva ratificeringen i Storbritannien. Och då lär fördraget för alltid gå till de sälla jaktmarkerna.
Bloggkollegan Departementet konstaterar att mediernas krav på öppenhet när det gäller SAAB ter sig något missriktat. Trots allt är ju både GM och Koenigsegg två privata företag som inte är skyldiga att berätta någonting om sina respektive affärshemligheter.
Så är det med den saken. Tråkigt att det ska behöva påpekas.
Gordon Brown trodde kanske att publiceringen av parlamentarikernas kvitton på Internet skulle mildra kritiken. Problemet är att kvittona i stor utsträckning har censurerats. Så nu har tidningen The Telegraph utlovat "the real thing".
Under några veckor kommer man därför att publicera parlamentarikernas kostnadsersättningar ocensurerade. Så otroligt förutsägbart! På något sätt känns det som om Gordon Browns krishantering är ett större problem än det problem som krishanterarna försöker lösa.
Sambandet mellan arbetsmarknadsläget och sjuktalet verkar nu vara brutet. Men som alla influensor kan sjukskrivningssjukan mycket väl återvända i en ny form.
Fast troligen kommer reglerna i rehabiliteringskedjan att fungera som ett pålitligt vaccin. Det ställs i rehabkedjan krav på att arbetsförmågan ska prövas mot hela arbetsmarknaden efter ett års sjukskrivning. Det gör det betydligt svårare att i framtiden använda sjukskrivningar som ett substitut för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Nu har EU:s regeringschefer äntligen enats om José Manuel Barroso. Trots sabotageförsök från både höger och vänster. Man får väl gratulera chefen för EU, eller vad det heter.
Socialdemokraternas motstånd mot José Manuel Barroso har nog inte så mycket med hans inställning till arbetsrätten att göra. Hade den frågan varit avgörande för socialdemokraterna kan man fråga sig varför de i så fall sade ja till Lissabonfördraget, som ju gör det lättare för EU att besluta om svensk arbetsrätt?
Nej, det handlar snarare om ett illa förtäckt försök att sabotera det svenska ordförandeskapet. Socialdemokraterna verkar föredra inbördeskrig framför borgfred. Fast å andra sidan, vem är egentligen förvånad?
Midsommarhelgen kommer att ägnas åt golf i extensiv och intensiv form. Den extensiva delen blir framför tv:n och golfkanalen. Den intensiva delen blir på Arvika Golfklubb.
Den extensiva delen har börjat bra. Johan Edfors leder US-open efter fyra hål. Fast å andra sidan har jag själv någon gång legat ett slag under par efter fyra hål.
Tanken att koppla ersättningsgraden i arbetslöshetsförsäkringen till arbetslöshetsnivån är nog teoretiskt sett riktig. Men ska ersättningen då uttryckas som en linjär ekvation som beror på den allmänna arbetslöshetsnivån, den tidigare lönen och hur länge en person har varit arbetslös?
Det kanske fungerar i goda tider. Ser man det historiskt har dock koefficienten framför den allmänna arbetslöshetsnivån varit negativ. Arbetslöshetsersättningen tenderar nämligen att sänkas i dåliga tider - av statsfinansiella skäl.
Och med tanke på att kostnaderna för arbetslöshet utgör en betydande del av statsbudgeten lär nog koefficienten fortsätta att vara negativ - alldeles oavsett hur man i teorin utformar ersättningen.
Tror att det enda sättet på vilket man skulle kunna förverkliga Finanspolitiska rådets ideala arbetslöshetsförsäkring vore att låta ersättningen regleras i regeringsformen. Då skulle det nämligen krävas två riksdagsval med mellanliggande nyval för att ändra ersättningsnivån.
Opinionsläget är påtagligt stabilt. Och själv tror jag inte att mycket kommer att förändras den närmaste tiden. Valet kommer att avgöras nästa vår och sommar, efter ett förhoppningsvis framgångsrikt ordförandeskap.
Även om Alliansen har ett starkt grepp om storstäderna är det viktigt att även vinna glesbygden. Och där kommer arbetsmarknadsläget att vara betydelsefullt. En snabb vändning i konjunkturen kan därför bli den faktor som tippar över till Alliansens fördel.
Som forskare på området sjukvårdens ersättningssystem vill jag förstås inte underskatta ersättningssystemens betydelse för kvalitet och effektivitet. Men ändå tycker jag det luktar lite tidningsanka om nyheten om att svenska läkare som hyrts in av brittiska sjukhus orsakade elva gånger fler komplikationer än normalt.
Trots allt är det ganska vanligt att vårdgivare ersätts för utförda prestationer. Skrev nyligen om detta på Expressens debattsida. Alternativet är väl att prestationsersättning fungerar sämre för svenska läkare än för andra länders läkare.
Själv skrev jag om nyheten den 24 maj, fast först nu verkar den ha blivit stor i svenska medier. Lite tveksamt är det nog om problemen verkligen beror på oskicklighet av de svenska läkarna. Tror att det kan finnas andra omständigheter som förklarar avvikelserna.
Med detta sagt är det förstås viktigt att utforma ersättningssystemen på ett sätt som stimulerar vårdgivarna att ta ansvar för hela vårdkedjan. Detta har jag tidigare skrivit om här.
Nu visar det sig att Leif Pagrotsky skrivit en DN-debatt där han föreslår att möjligheten till "konkurrenskomplettering" på KOMVUX tas bort. Men det viktiga är väl inte innehållet i förslagen, utan vem som lägger fram dem.
Har också noterat den stora nedgången av sjukskrivningar i Jämtland, som började förra året. Jämtland, eller närmare bestämt Strömsund, har närmast blivit en symbol för den höga sjukfrånvaron.
I boken I ohälsans tid av etnologerna Jonas Frykman och Kjell Hansen jämförs sjukskrivningskulturen i jämtländska Strömsund och småländska Gislaved.
"Att sjukskrivningar använts som en del av regionalpolitiken i Jämtland och där fått kompensera för brister på arbetsmarknaden råder det ingen tvekan om, säger Jonas Frykman till TT. - Man har använt sjukskrivningar som ett medel för att få folk att bo kvar och det har man varit medveten om, både bland läkarna och personalen på Försäkringskassan."
Fast nu verkar det vara slut på det. Sjukfrånvaron har blivit betydligt mer jäm(n)t fördelad i Sverige.
Annika Sörenstam har fått en värdig arvtagerska i Anna Nordqvist. Vi som ser saken ur ett genusperspektiv undrar hur länge det dröjer innan Sverige får en majorvinnare med Y-kromosom?
Nyheter som refereras i detta inlägg: ABDNEx SvD SDS
Har tidigare dragit paralleller mellan det som hände i Argentina för nio år sedan och dagens utveckling i Baltikum. Det finns naturligtvis stora olikheter mellan ländernas politiska kultur och traditioner, men också några oroväckande likheter.
Och framför allt är Lettland inte det enda land som har drabbats av en kostnadskris - även stater som ingår i eurosamarbetet har problem. The Telegraphs kolumnist Ambrose Evans Pritchard menar därför att det finns en risk för att krisen sprider sig till andra länder med övervärderade valutor, exempelvis medelhavsländerna.
Att golf inte är med i OS är egentligen helt absurt. Det handlar om en av världens största sporter, inte minst när det gäller antalet utövare. Fast golfen klarar sig nog utan OS. Frågan om OS klarar sig utan golf?
De flesta tror nog inte att det är sant när de får veta att man har kunnat gå om gymnasiet, trots godkända betyg. Frågan om hur det blev så bör ställas till den förra regeringen. Bra i alla fall att det blir förändring.
Mycket intressant om vänsterns kris i Europa i Godmorgon Världen. Tyvärr är skillnaden mellan höger och vänster i Europa mest som skillnaden mellan pest och kolera.
Socialisterna vill göra en socialistisk superstat av EU. Och de borgerliga vill ha en borgerlig superstat. Själv hyser jag förhoppningar om en ny liberal höger som leds av David Cameron och Tories. Dags att starta om EU-samarbetet.
Ordningen återställd. Enligt SIFOs senaste siffror röstar medborgarna ungefär som de brukar. Med ett undantag, möjligen. Piratpartiet verkar få nästan fyra procents väljarstöd.
Nu tror ju inte jag att partiet har någon chans att ta sig in i riksdagen. Men om det gör det har riksdagen begåvats med ännu en enfrågerörelse.
Undrar om det är framtiden, att de politiska partierna ersätts med en massa rörelser som bara driver en enda fråga? Det hänger väl till stor del på hur snabba de vanliga partierna är på att fånga upp nya strömningar bland väljarna.
Dmitrijs Smirnovs är en av få ekonomer som har blivit internerad av säkerhetspolisen i ett demokratiskt land för att ha påpekat att den ekonomiska situationen är allt annat än bra.
Många undrar förstås, i likhet med Smirnovs, om de lån som svenska banker har beviljat i Lettland egentligen motsvaras av några tillgångar? I någon mening är det just värdet av tillgångarna som kommer att avgöra storleken på Swedbanks kreditförluster.
Debaclet i Lettland hotar visserligen inte svensk ekonomi och den svenska statens finanser. Däremot kommer osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen och de verkliga kreditförlusterna att lägga en hämsko på den ekonomiska utvecklingen och fördröja den ekonomiska återhämtningen även här.
Till skillnad från den miljöfarliga vindkraften kan solceller integreras i en befintlig boendemiljö. Man har då en outsinlig energikälla för olika behov.
Inom några år kommer elbilar att ha ersatt dagens fossilbränsledrivna transportmedel. Då kan vi verkligen tala om ett kretsloppssamhälle - hushållen producerar via solceller själva den energi som de sedan förbrukar.
Den fjärde juli 2005, mitt under Almedalsveckan, skrev de fyra ledamöterna i Allians för Sveriges välfärdsgrupp på DN-debatt om den bristande tillgängligheten i svensk hälso- och sjukvård.
"Stor enkätundersökning i åtta västländer avslöjar brister i välfärden.. I en intervjuenkät av Demoskop med 8 000 tillfrågade i åtta länder med ungefär samma välfärdsnivå hamnar svensk sjukvård sist på samtliga undersökta områden. I Sverige måste 27 procent av patienterna vänta mer än en vecka på att få träffa en läkare. I Danmark är motsvarande siffra 11 procent. Andelen patienter som inte fått tillfredsställande vård är i Sverige 12 procent mot bara 2 procent i Tyskland. Omräknat i antal vårdsökande blev 500 000 svenskar utan bot eller lindring jämfört med 85 000 i Tyskland."
Mot bakgrund av dessa siffror väcktes småningom tanken på fritt vårdval, det vill säga att patienterna ska ges lagfäst rätt att välja vårdgivare i primärvården och att det ska råda etableringsfrihet för vårdgivarna.
Emellertid gavs landstingen stor utrymme för att själva utforma vårdvalet. I dag finns därför en rad olika vårdvalsmodeller med delvis olika inriktning. Gemensamt för vårdvalsmodellerna är dock att resurserna följer patienternas val av vårdgivare.
Vårdval Stockholm är en av de vårdvalsmodeller som redan är etablerade. I Stockholm har man valt att göra en relativt stor andel av ersättningen rörlig. Just detta val har kritiserats från olika håll, bland annat därför att det anses främja kortare besök.
Alla sätt att ersätta vårdgivare får konsekvenser. Lägger man en stor andel rörlig ersättning kan tillgängligheten stimuleras, kanske delvis på bekostnad av innehållet i besöken. Vad man inte får glömma är dock det som undersökningen av Demoskop visade; att Sverige sedan många år har haft den sämsta vårdtillgängligheten i Europa.
Och det kan till stor del förklaras med de ersättningsmodeller som varit brukliga i vårt land. I länder som Tyskland och Frankrike är exempelvis ersättningen till vårdgivare i primärvården till hundra procent rörlig. Som en jämförelse; i Stockholmsmodellen utgör den rörliga delen kanske 60 procent av den totala ersättningen.
Det som särskiljer Sverige är alltså frånvaron av stimulanser för att ta emot fler patienter. I resten av Europa är det mycket ovanligt att läkare i primärvården får en fast månadslön, oavsett vad som utförs.
Diskussionen om Vårdval Stockholm kommer att fortsätta. Man får dock inte glömma att tillgänglighet också är en vårdkvalitetsfråga. Och med tanke på att Sverige generellt sett har haft en sämre tillgänglighet i primärvården än andra länder tycker jag inte det är så konstigt att vissa landsting väljer att utforma sina vårdvalssystem på ett sätt som förbättrar just denna aspekt av sjukvården.
Jag instämmer med Ibrahim Baylan. Det finns mycket att glädjas åt med anledning av europaparlamentsvalet. Bland annat att socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val någonsin.
Nyheter som refereras i detta inlägg: ABDN1DN2 SvD1 SvD2
Sverige är det enda land som jag känner till där läkarna i primärvården i regel inte är egna företagare. Och Sverige är också det land som traditionellt har haft den sämsta tillgängligheten i primärvården i Europa. Kan det finnas ett samband?
Och i valet mellan att träffa en läkare som är egen företagare och att inte träffa någon läkare alls väljer jag nog det förra. Speciellt som modellen verkar fungera rätt bra i resten av Europa.
All ekonomisk ersättning i vården brukar förutsätta en motprestation. I den meningen är all lön att betrakta som ett slags bonus. Jag tror inte att någon inbillar sig att en läkare som får fast månadslön nödvändigtvis har en mindre stressig arbetssitation än en läkare som har en lön som beror på antalet patienter som hon eller han tar emot.
I många fall kan det vara precis tvärtom - att läkaren vars lön inte är kopplad till antalet patientbesök upplever sin arbetssituation som mer pressad än läkaren som faktiskt kan påverka sin egen lön.
Bonussystem kan påverka vårdkvaliteten. Men det kan även besparingskrav och informella påtryckningsmekanismer. Och framför allt kan bonussystem som är välkonstruerade också påverka vårdkvaliteten i positiv riktning.
De riktlinjer för sjukskrivning som Försäkringskassan, Läkarförbundet och Socialstyrelsen har tagit fram i samarbete bidrar till att minska spridningen i sjukskrivningspraxis mellan olika delar av landet.
Även införandet av dessa är faktiskt kopplat till ett bonussystem som liknar kömiljarden, nämligen sjukskrivningsmiljarden. För minskningar av sjukfrånvaron upp till fem procent erhåller landstingen tjugo procent av statens kostnadsbesparingar. Och för minskningar som överstiger fem procent erhåller landstingen femtio procent av statens besparingar.
Det förefaller inte osannolikt att sjukskrivningsmiljarden, på ungefär samma sätt som kömiljarden, bidragit till att sjukfrånvaron under några få år har minskat med närmare 40 procent.
Att det går att använda ekonomiska styrmedel inom sjukvården, precis som inom all annan verksamhet, förvånar förstås ingen nationalekonom. Ej heller undertecknad. Men faktum är att jag är lite förvånad över hur snabbt kömiljarden har fått effekt på vårdköerna.
Mot bakgrund av det senaste halvårets utveckling framstår den förra regeringens vårdgaranti som ett gigantiskt misslyckande. Uppenbarligen räckte det med hälften så mycket pengar och hälften så lång förberedelsetid för landstingen. Det gäller bara att konstruera systemet så att kopplingen mellan resultat och belöning blir tillräckligt tydlig.
Det finns faktiskt en alldeles utmärkt lösning för att göra säkerhetskopior av bilder och andra dokument på datorn. Programmet heter Live Mesh och synkroniserar automatiskt innehåll i mappar på flera olika datorer.
Det är bara att göra de nödvändiga inställningarna. Sedan behöver man inte fundera på saken mer.
Väntar som bäst på att bli utskriven från Karolinska Sjukhuset, efter min bisköldkörteloperation under gårdagen. Har tidigare skrivit om den faktiskt inte så ovanliga åkomman som föranledde operationen. Känner mig faktiskt redan bättre. En del sjukdomar är så smygande att man inte ens märker att man inte är helt normal (fast somliga tycker nog att jag aldrig har varit helt normal).
Lite ont i muskler och leder, lite huvudvärk, en del trötthet och mycket annat. Taget var för sig inget anmärkningsvärt, men tillsammans kan symptomen sätta ner arbetsförmågan en hel del. Skulle inte förvåna mig om hyperparathyroidism ligger bakom ett antal onödiga sjukskrivningar. Och det är ju egentligen inte så svårt att upptäcka sjukdomen med ett enkelt blodprov i öppenvården.
Mest intressant med Piratpartiet är nog inte så mycket partiet som sådant. Det är förmodligen ett ganska kortlivat fenomen. Mer anmärkningvärt är att 25 procent av framtidens makthavare, studenterna, rankar nätfrågorna så högt att det avgör deras partival.
Ser man det hela ekonomistiskt handlar fildelningsfrågan om vem som ska betala för vad. Dagens copyrightlagar är ekonomiskt sett inte optimala. De tvingar alltför få att konsumera alltför lite till ett alltför högt pris.
Men frågan är vad som ska komma i stället? En lösning skulle kunna vara att bredbandsleverantörerna förlikas med rättighetsinnehavarna och betalar en civilrättsligt bestämd ersättning till skivbolagen. Denna lösning skulle vara samhällsekonomiskt optimal, men kan faktiskt bara nås om skivbolagens rättigheter kan försvaras civilrättsligt.
Om rättigheterna inte kan försvaras alls finns risk för att incitamenten att producera musik blir för små. Då har vi gått från en suboptimal lösning till en annan. Och om rättighetsinnehavarna försvarar sina rättigheter alltför bra, och lyckas utkräva punitiva sanktioner, är risken å andra sidan stor att status quo bibehålls. Detta är förstås inte heller optimalt.
Påminner lite om filmen En handfull dollar där Clint Eastwood utnyttjar två jämnstarka banditgäng för att tjäna en handfull dollar. Lite på samma sätt är det med fildelningen. Om skivbolagen blir för starka förlorar konsumenten och om bredbandsleverantörerna blir för starka förlorar konsumenten också. Den bästa lösningen uppnås om skivbolagen och bredbandsleverantörerna förmås att ta kål på varandra (i juridisk mening, förstås).
Räntenivåerna i Lettland är nu fullt i nivå med de svenska nivåerna under kronförsvaret 1992. Naturligtvis är situationen ohållbar och det skulle förvåna mig om IMF förlänger pinan.
Kanske vill den Lettiska regeringen visa att man gör allt för att försvara växelkursen? Problemet är att ekonomin kommer att befinna sig i frysboxen tills Lettland antingen släpper växelkursen fri eller devalverar.
När Allians för Sverige bildades förändrades den politiska kartan i Sverige på ett grundläggande sätt. Jag har tidigare analyserat denna förändring i inlägget Mittens rike. Dock ser spelplanen, av olika skäl, helt annorlunda ut i EU-valet än i riksdagsvalet.
Partiidentifikationen är lägre och sakfrågorna mer betydelsefulla, speciellt bland yngre väljare. Och de unga väljarna har i stor utsträckning gått till enfrågerörelserna Miljöpartiet och Piratpartiet. Ytterligare en grupp väljare ser invandringsfrågan som central och röstar därför på Sverigedemokraterna.
Jag är faktiskt inte speciellt förvånad över resultatet, även om både Socialdemokraterna och Moderaterna gick något sämre än vad jag hade förväntat mig. Tror att resultatet i mycket beror på att de etablerade partiernas strategi varit anpassad till en endimensionell åsiktsskala. Och om väljarnas åsikter kan sorteras i en enda dimension är det optimalt för partierna att i varje fråga lägga sig nära medianväljaren.
Men när åsiktsskalan blir mångdimensionell (se figuren) tenderar extremåsikter att vinna fler väljare än genomsnittsåsikter. I figuren, som exemplifierar detta, finns två frågor som väljarna har att ta ställning till (satsningar på brandkår och satsningar på polis) och tre partier (S, C och M).
Om väljarna är jämnt fördelade över åsiktsutrymmet tenderar partier med extrema åsikter att vinna större väljarstöd än partier som har genomsnittliga åsikter. Detta är en följd av att väljarna tar hänsyn till fler än en dimension och att partier som närmar sig extrema åsikter tenderar att vinna fler väljare på kanterna än de man förlorar i mitten.
I det här valet finns det faktiskt tre frågor som skär väljarkåren längs delvis andra dimensioner än den traditionella. Det gör att den traditionella medianväljarstrategin inte har fungerat för de etablerade partierna. Mest drabbas partier som av olika skäl måste profilera sig brett och som inte vågar riskera att uppfattas som extrema.
För de stora partierna tror jag lärdomen är att sitta lugnt i båten och att acceptera sitt öde. Ett statsbärande parti kan nämligen inte kosta på sig att framstå som extremt i väljarnas ögon. Och om man inte vill inta extrema ståndpunkter i någon fråga är vissa väljargrupper för alltid utom räckhåll. För de mindre partierna blir lärdomen att man ska bli vid sin läst och att försöka framstå som bäst på det som man är bäst på.
Inte helt oväntat gick Piratpartiet vidare till europarlamentsschlagerfestivalen i Bryssel. Men Junilistans framtida existens verkar mer osäker. Om det inte räcker hela vägen lär väl partiet i alla fall ha snott några procent från Socialdemokraterna. Och det är ju inte helt fel.
Har tidigare skrivit om socialdemokratiskt hyckleri när det gäller tv-reklam. Socialdemokraterna menar att tv-reklam leder till mer av negativt kampanjande.
Och viss självinsikt måste vi ju ändå säga att man har i rörelsen. Annonsen till höger är hämtad från dagens Metro och utgör exempel på - just det - negativt kampanjande.
Men det mest intressanta med bilden tycker jag inte är budskapet, utan färgsättningen. Finns det exempelvis några likheter mellan färgsättningen i bilden till vänster och bilden till höger?
Utan att påstå att LO använder Photoshop i onda syften kan man fråga sig varför valet av färger faller på just rött-vitt-svart?
Har nu använt Chrome ett tag och är mycket nöjd. Lite förvånad över att den inte fått större marknadsandel, med tanke på att Google har en mycket bra annonsplats på sin egen sökmotor.
I någon mening är det väl detta som karaktäriserar Internet. Fem multinationella företag som lägger ner miljarder på att sälja något som är gratis.
Totalt får 37 000 människor hjälp inom ramen för rehabiliteringsgarantin detta år och uppemot 50 000 nästa år. Det innebär att i stort sett alla personer som blir långtidssjukskrivna inom de två största diagnosgrupperna nu får tillgång till rehabilitering i tid. En viktig förbättring och en del av regeringens stora sjukförsäkringsreform.
De flesta verksamheter tjänar på nytänkande och flexibilitet. Det är därför som centralstyrda och byråkratiska organisationer sällan är ändamålsenliga. Samtidigt är det inte en alldeles enkel uppgift att konstruera kontrakt som gör det möjligt för fristående entreprenörer att ge sitt bidrag.
Nyligen sammanställde jag sju principer för hur ett bra ersättningssystem bör se ut.
1) Gör systemet enkelt. Ju mer faktorer som ingår i ett ersättningssystem, desto mindre utrymme lämnas för nya metoder och egna initiativ. Om man bara ersätter åtgärd A ska man inte förvänta sig att någon kommer på att det är mycket smartare att vidta åtgärd B.
2) Undvik läckage. Om utföraren kan lämpa över kostnader på någon annan part ska man utgå från att hon eller han gör just det. Ersättningen får inte lämna utrymme för fusk.
3) Använd efterfrågan som proxy för kvalitet. Om brukarna är nöjda ökar efterfrågan. Genom att låta ersättningen till leverantörer bero på hur deras kunder väljer kan man skapa incitament för kvalitetsförbättringar.
4) Undvik restriktioner för ägandeformer. I regel finns det skäl för att driva vissa verksamheter som aktiebolag och andra som stiftelser. Det finns däremot ingen orsak till att ha förutfattade meningar om vilken organisationsform som fungerar bäst.
5) Skapa transparens. Öppen redovisning av kvalitet är ofta en förutsättning för att brukarna ska kunna göra ett informerat val.
6) Använd återkoppling från brukarna. Genom brukarundersökningar kan djungeltelegrafen snabbas upp. Ett bra exempel är Stockholms läns landstings Vårdguiden där brukarundersökningar redovisas på vårdcentralsnivå.
7) Hitta exogena faktorer. Många ersättningssystem bygger på faktorer som leverantörerna själva kan påverka. Detta bör förstås undvikas. Helst ska leverantörerna inte kunna öka sin ersättning genom att exempelvis klassa sin egen verksamhet som särskilt resurskrävande.
En åttonde princip kan möjligen läggas till. Belöna långsiktighet framför kortsiktighet. Detta kan kräva att leverantörerna tvingas vänta länge på ersättning. Men en leverantör som tror på att det man gör fungerar är också beredd att göra den investeringen. Ersättningsmodeller som baseras på långsiktiga resultat har också fördelen att de avskräcker oseriösa aktörer.
Silvio Berlusconi har hamnat i trubbel igen. Den här gången är det kanske till och med för mycket för italienarna, som annars brukar ha överseende med det mesta. Å andra sidan lär nog många vilja bli inbjudna till hans fester.
Vårdval Sverige införs redan den första januari 2010. Vårdval Europa är på sätt och vis redan här. Problemet är att det för individen ter sig en aning byråkratiskt att först betala ur egen fick för vården och sedan få ersättning i efterhand.
Det skulle därför vara mycket positivt om de ekonomiska förehavandena kunna klareras mellan landstinget i Örebro och sjukhuset i Hannover.
För det är egentligen detta som det handlar om. Den fria rörligheten är i sig inte något som har konstruerats av politiker i Bryssel. Den är en följd av Romfördraget från 1957.
Nu kanske jag tjatar om detta, men jag tror det är viktigt att komma ihåg att en union av självständiga stater och med generella regler om frihandel och fri rörlighet egentligen inte lämnar så stort utrymme för politisk detaljreglering.
Med detta menar jag inte att det är fel att vidta åtgärder som underlättar rörligheten och minskar transaktionskostnaderna. Min poäng är mer att kompromissandet i EU i regel tar oss i den andra riktningen - från generella regler till mer av detaljstyrning.
Det finns politiker som står upp för subsidiaritet och lagstyre. Gunnar Hökmark är en av få. Tyvärr kommer han och hans likar alltid att befinna sig i minoritet och därför måste vi vara försiktiga med att föra över makt från nationell nivå till EU-nivån.
Leif Pagrotsky ville att låta svensk design lyfta Sverige. Själv tror jag att vi har bättre förutsättningar för att exportera elektricitet, speciellt nu när kärnkraftverken kan trimmas.
Ekonomism är ett begrepp sammansatt av eko= gå runt och nomi= ge namn åt samt det samlande begreppet -ism för skolbildning eller trosriktning. Det används numera i nedsättande syfte när hushållningsaspekter tas med i bedömningen inför olika beslut i samhället. Ofta besvaras och avfärdas ekonomiska argument med att de bortser från andra aspekter som har lika stort eller högre värde än de som kan värderas i monetära termer.
Ekonomist är en person som i första hand ser världen i ekonomiska termer (se förklaring ovan). I mycket är det ett epitet som passar in på mig. Jag har som forskare i hälsoekonomi vid Lunds Universitet och som ledarskribent på Svenska Dagbladet försökt framhålla det ekonomiska perspektivet på samhället. Att varje politiskt beslut har en baksida och att vägen till helvetet i regel kantas av goda intentioner.
Ingen har väl uttryckt detta lika väl som Frédéric Bastiat i pamfletten "Det man ser och inte ser". Hur ofta hör man inte gamla teser som att maskinerna tar våra jobb, vi måste dela på jobben, statliga utgifter sätter fart på ekonomin, eller handelshinder gör ett land rikt? Men det är inte mer sant i dag än när Bastiat skrev sina texter.
Om världen varit okomplicerad skulle det ha räckt med goda intentioner för att bygga ett gott samhälle. Men världen är tyvärr allt annat än okomplicerad. Och det är därför som ekonomismen och ekonomisterna behövs. En lagom dos ekonomism är bara hälsosamt.
