Politik är inte alltid rationell. Och internationell politik är nästan aldrig rationell. Miljöforskaren Björn Lomborg skriver i dag än tänkvärd artikel om vad vi egentligen borde göra på internationell nivå för att få kontroll över klimatet. Den springande frågan är om dock vi verkligen vill att politiken kontrollerar klimatet, det har ju inte alltid gått så bra med ekonomin?
Har ägnat dagen åt en golfrunda på Bokskogens GK. Går ganska bra med tanke på att svingen är under arbete.
Håller nämligen just nu på att bygga om min sving, som det heter. Vi amatörer brukar också säga att vi tar en golflektion. Bra väder här nere i södern, men värmen är lite svår. Man får hålla sig i skuggan för att undvika solsting.
Det ser ut som om Maria Wetterstrand och Miljöpartiet blir Fredrik Reinfeldts huvudmotståndare i valet 2010. I Stockholm är Miljöpartiet redan större än Socialdemokraterna. Men lite udda är det ju med en huvudmotståndare som lämnar walk-over i alla politiska frågor, utom en.
Har tillsammans med min chef besökt Fountain House i Malmö. Fontänhusrörelsen är ett bra exempel på hur det civila samhället kompletterar offentliga insatser. På många sätt är det engagemang som man hittar där lite osvenskt. Svårt att sätta fingret exakt på vad det är, men det känns som om den navelsträng som brukar finnas mellan politik och organisationssverige är lite mindre uttalad just när det gäller Fountain House.
Visst får Fontänhusen offentligt stöd, men de ägnar inte all sin kraft åt att söka stöd från det offentliga. Man riktar sig i lika stor utsträckning till det privata näringslivet. Och de håller på sina principer, även om det ibland innebär att någon stödkrona från stat, kommun eller landsting uteblir.
I övrigt har dagen mycket handlat om arbetsförmågeutredningen och förslagen om sorgpeng och graviditetspeng. Inte helt okomplicerade förslag, vilket också framgick av Aktuellts reportage.
Det verkar faktiskt som om vårdköerna blir kortare. Förmodligen en effekt av kömiljarden, som ger skarpa ekonomiska incitament för att korta dessa. En lagstadgad vårdgaranti kan nog också ha effekt, men bara om det görs trovärdigt att landstingen verkligen kommer att få böta om garantin inte uppfylls.
Nyheter som refereras i detta inlägg: DNGPHDSDSSvD
Själva tanken med självständiga A-kassor är att de anslutna medlemmarna solidariskt ska ansvara för att skapa trygghet vid arbetslöshet. Den här tanken står i direkt konflikt med att staten utjämnar alla kostnadsskillnader mellan kassorna. Om staten står för alla kostnader finns nämligen ingen poäng med att ha självständiga kassor.
Det var den slutsats som den förra regeringen drog när den beslutade att göra om Försäkringskassan till en enhetsmyndighet. De 21 lokala kassorna försvann och socialförsäkringsnämnderna avvecklades.
Den nuvarande regeringen har gått i helt motsatt riktning när det gäller arbetslöshetsförsäkringen. Genom att öka egenfinansieringen av försäkringen görs kassorna mer självständiga än tidigare. Detta steg har förstås inte tagits av ideologiska skäl, utan därför att arbetslöshetsförsäkringen så här långt fungerat väl.
A-kassornas långa väntetider utgör dock ett starkt argument för att göra samma sak med arbetslöshetsförsäkringen som med sjukförsäkringen. Medan väntetiderna i sjukförsäkringen för närvarande kan hållas nere på en rimlig nivå är regeringens inflytande över de självständiga A-kassorna betydligt mindre.
Dessutom höjs ofta röster för att införa en obligatorisk statlig försäkring av samma typ som sjukförsäkringen. Just nu är de långa väntetiderna för arbetslöshetsersättning det starkaste argumentet för att låta arbetslöshetsförsäkringen ta samma väg som sjukförsäkringen.
Vid 55 års ålder kommer Lars Ohly äntligen ut. Som småföretagarnas vän. Hela sitt liv har han förnekat värdet av profit och kapital. Hela sitt liv har han låtsats vara attraherad av planekonomi och jantelag. I hemlighet har han sett på videofilmer i serien Kapitalism och frihet med Milton Friedman. I lönndom skålade han i punsch när muren föll.
Men nu, i mogen ålder, inser han att livet varit ett stort hyckleri. Han har levt i ett påtvingat äktenskap med en ideologi som han egentligen inte attraheras av. Vad är väl en femårsplan mot sänkta arbetsgivaravgifter? Vad är väl Fidel Castro mot Vaclav Havel?
Visst, många kommer att fråga sig vad som hände med idealen. Vem kan man nu lita på? Men tiderna förändras. Kommunisternas inflytande i världen minskar. Så även ytan i Lars Ohlys garderob. Dags att komma ut och hälsa kapitalismen.
Måste säga att jag blir lite förvånad över att den socialdemokratiska partikongressen inte verkar ha lyft oppositionen i opinionen. Som socialdemokrat skulle jag bli orolig över att partiet inte kan växa genom att synas i medierna.
Partisekreterarna brukar ju skylla på att partiet inte har fått ut sitt budskap. I det här fallet får Ibrahim Baylan konstatera att partiet nog fick ut sitt budskap, men att väljarna inte verkar tycka om det.
Det mesta är faktiskt regeringens fel. Vädret, skoskav, myggplågan och finanskrisen. En sak kan dock inte vara den nuvarande regeringens fel. Nämligen att Försäkringskassan våren 2006 beslutade att inte bevilja ett antal gravida kvinnor sjukskrivning.
Trots det skyller socialdemokratiska riksdagsledamöter även detta på Alliansen.
En intensiv dag med ett antal studiebesök i Västsverige närmar sig sitt slut. Och jag är helt slut, trots att jag mest tittat på. Att vara minister är verkligen ett krävande arbete.
Medialt har mycket cirklat kring domen som handlar om rätten för gravida att vara sjukskrivna för besvär i samband med graviditeten.Och den är det väl inte så mycket att säga om. Intressant juridiskt sett, men jag tror inte att socialförsäkringssystemet står och faller med domen. Dessutom är det ju arbetsförmågan som ska vara avgörande - inte sjukdomen (även om det förstås i detta fall, i strikt mening, inte handlar om sjukdom).
Hade alldeles glömt hur trevligt det är att åka tåg. Framför allt är jag förstås en entusiastisk supporter av SJ:s nya biljettsystem, som verkar ha lyft ekonomin i företaget, men själva tjänsten som det handlar om är inte så dum den heller. Slår flyget med hästlängder - inget krångel med incheckningar eller boardingpass.
Sitter på göteborgståget, som just lämnat Centralen. Ska följa med min chef på några besök under dagen och morgondagen. Vi ska besöka Lillkärrs äldreboende, Hjortmossens samordningsförbund och det lokala försäkringscentret i Trollhättan. Förutom mina vanliga arbetsuppgifter är jag i dag fotograf. Kanske får jag möjlighet att lägga ut någon bild här på bloggen också.
Läser några negativa artiklar i LO-tidningen och Östran. Kanske inte våra främsta supportrar. Noterar dock att kritikerna inte riktigt bestämt sig för vilket ben man ska stå på. Man kan faktiskt inte samtidigt kritisera regeringen för att människor får sjukpenning och för att de inte får sjukpenning. Och man kan inte samtidigt rikta kritik mot att människor får aktivt stöd för att komma tillbaka i arbete och att de inte får det.
Den förra regeringen gjorde ett halvhjärtat försök att ompröva den tidsbegränsade sjukersättningen för, vid denna tidpunkt, cirka 160 000 personer. Via några besök hos en privat aktör skulle arbetsförmågan bedömas på nytt och sjukersättningen eventuellt dras in. Här kan man tala om medveten utförsäkringspolitik. Fokus låg på bedömningen av rätten till sjukpenning, inte på aktiva rehabiliteringsinsatser.
Det är förstås inte säkert att alla kommer tillbaka tack vare introduktionsprogrammet som startar den första januari. Men vi gör åtminstone ett seriöst försök och jag noterar att Försäkringskassan räknar med att ungefär en tredjedel kommer att återgå till sjukförsäkringen. I jämförelse med tidigare program skulle det vara en stor succé, men man bör förstås inte ta ut något i förskott. Det vore dumt att i nuläget ha några tvärsäkra uppfattningar om hur många som skulle kunna delta på arbetsmarknaden efter introduktionen.
Apropå utförsäkring. Den 4 maj 2006 hade SvT följande rubrik på webben:
Kommer ni ihåg vilken färg det var på regeringen som då styrde landet?
Nu är kanske detta en orättvis jämförelse, eftersom nästan ingen blir "utförsäkrad" efter den första januari nästa år. Några kommer att gå över till arbetslöshetsförsäkringen och aktiva åtgärder, några kommer att få permanent sjukersättning och några kommer att återfå sin sjukpenninggrundande inkomst och återgå till sjukförsäkringen (sjukpenning). Kort sagt, några personer kommer att byta från en försäkring till en annan. Inte riktigt vad jag skulle kalla "utförsäkring", snarare en "omförsäkring".
Socialdemokraterna skriver i de riktlinjer som antogs på kongressen nyligen att 56 000 personer riskerar att bli utan ersättning. Av dessa har 32 000 tidsbegränsad sjukersättning. För denna grupp föreslår S exakt samma lösning som regeringen.
Kvar finns 24 000 personer som har sjukpenning och som kommer att erbjudas insatser av Arbetsförmedlingen efter den första januari nästa år. Men 16 000 är långtidssjukskrivna och skulle i det gamla systemet förmodligen redan ha haft tidsbegränsad sjukersättning i dag. Och vi vet ju vad S vill göra med den tidsbegränsade sjukersättningen (se ovan).
Så kvar finns 8 000 personer som varje år kommer att erbjudas insatser genom arbetsmarknadspolitiken i stället för via sjukförsäkringen. Det är detta som skiljer regeringen från Socialdemokraterna; att regeringen vill omförsäkra 8 000 personer varje år, medan S vill att de ska vara kvar i sjukförsäkringen.
Knappast så mycket att vara upprörd över. Särskilt inte med tanke på att den förra regeringen varje år ställde 10 000 människor helt utanför trygghetssystemen. Och tar man dessutom hänsyn till att en tredjedel förmodligen kommer att återkvalificera sig till sjukförsäkringen efter introduktionen blir skillnaden ännu något mindre
Tror att vi framöver kommer att få se ökade skillnader mellan länder som Sverige, Frankrike, Tyskland och USA, å ena sidan, och länder som Spanien, Irland och Lettland, å den andra. Orsaken till att länderna divergerar är inte så mycket skillnader i finanspolitik som skillnader i penning- och valutapolitik och nivån på den effektiva reala räntan.
Med stigande inflation i Frankrike och Tyskland lär realräntan där snart bli negativ, vilket successivt kommer att blåsa upp tillgångspriserna. Motsatt effekt uppnås i Spanien och på Irland, där deflationen ger upphov till avsevärt högre realräntor. De länder som mest behöver penningpolitisk stimulans är de länder som kommer att ha de högsta realräntorna och vice versa.
Finanspolitik kan göra väldigt lite för att förändra den här situationen. Som framgår av statistiken är offentliga utgifter och privata utgifter närmast kommunicerande kärl. Stimulanspolitiken har marginell effekt på de stora ekonomiska skeendena.
De ekonomiska naturlagarna är därmed på väg att dela Världen i två delar - en med högkonjunktur och en begynnande bubbelekonomi och en del där det råder något som närmast kan liknas vid depression.
Efter decennier av diskussion för och emot är det nu möjligt att köpa Alvedon på Konsum. Kanske kan det bidra till att tvätta bort stämpeln på Kristdemokraterna som ett förbudsparti? Såväl vårdval, fritt val i äldreomsorgen och avskaffandet av apoteksmonopolet syftar faktiskt till att göra livet lite enklare för verklighetens folk.
Socialdemokraterna verkar inte riktigt lyfta, även om jag tycker att man under kongressen lyckades lägga locket på en hel del av de interna stridigheter som har pågått den senaste tiden. Tror att Alliansens uppgång i storstäderna i allt väsentligt kan förklaras med att många känner att de fått mer pengar över sedan regeringsskiftet.
Samma faktor förklarar nog att stödet är mindre i glesbygd. Många har drabbats av arbetslöshet och även om de flesta nog, intellektuellt sett, kan förstå att lågkonjunkturen inte är regeringens fel tror jag att det emotionellt sett är svårare att koppla isär lågkonjunkturens effekter från politiken.
Detta innebär också att väljarstödet i glesbygd, och utanför storstäderna i allmänhet, kommer att följa arbetsmarknadsläget. Om arbetslösheten förvärras lär stödet för Allians för Sverige försvagas utanför storstadsregionerna och tvärtom. Så låt oss hoppas på en snabb konjunkturvändning.
Suck. När blev kultur enbart en fråga om bidrag? Är det inte symtomatiskt att en höjning av A-kassan lanseras som en kultursatsning?
Noterar också att Lena Askling på Aftonbladets ledarsida missat att Socialdemokraterna vill avskaffa den tidsbegränsade sjukersättningen. Av de 50 000 "utförsäkrade" som nämns i artikeln är 32 000 personer med tidsbegränsad sjukersättning, en ersättningsform som även S vill avveckla.
På Socialdemokraternas hemsida hittade jag nyss följande text. Bäst att passa på innan de upptäcker felet.
Sjukförsäkring En sjukförsäkring som ger bra inkomsttrygghet, är solidariskt finansierad och ett fungerande system för rehabilitering för att komma vidare till arbete.
Sjukförsäkringen höjs så att de flesta får ut 870 procent av sin inkomst.
För att stärka arbetslinjen vill vi skapa långsiktiga spelregler tillsammans med parterna på arbetsmarknaden om socialförsäkringarnas framtida utformning.
Vid en prioritering går höjt tak före höjda ersättningsnivåer.
Nog för att vi visste att det stora oppositionspartiet driver bidragslinjen, men nu börjar det bli lite väl extremt ...
När Socialdemokraterna vill begränsa rätten för vårdgivare att etablera sig säger de samtidigt att politiker ska överpröva medborgarnas rätt att själva välja vårdgivare. Om jag som patient efterfrågar vård i Torshälla och politikerna tycker att det inte behövs någon vårdgivare i Torshälla ska det politiska beslutet alltså vara avgörande.
Själva poängen med Lagen om valfrihetssystem (LOV) är annars att medborgarna har sista ordet i frågan om var och när sjukvård ska bedrivas. Det är just detta som förargar det största oppositionspartiet. Hur kan man på fullt allvar förvänta sig att människor själva ska kunna välja rätt - helt utan filter?
Det är kanske så att många väljer fel, men å andra sidan kan man resonera på samma sätt när det gäller politiken. Om människor inte kan anförtros att välja rätt vårdgivare, hur ska de då kunna anförtros att välja rätt politiker?
Fast kanske har Socialdemokraterna en poäng ändå. I det senaste riksdagsvalet var det nämligen så många som 34,9 procent av väljarna som fattade ett riktigt dåligt beslut. Och tänk om alla dessa väljare är lika dåliga på att välja vårdcentral?
Om Mona Sahlin får som hon vill kommer ungefär 40 kvinnor att varje år sättas i fängelse för att de vägrar att fullgöra sin militärtjänst. Absurt? Nej, bara en naturlig konsekvens av kombinationen; en pliktlag och en könsneutral lagstiftning.
Nu blir det reklam. Den som inte kan få nog av socialförsäkringsfrågor kan med fördel besöka www.socialförsäkring.se som behandlar socialförsäkringarna på tvären och bredden. Lite sjukvård och pensionfrågor får ni på köpet.
Socialdemokraterna har anklagat regeringen för att sänka skatten för löntagare mer än för pensionärer. Problemet för S är att de själva gör exakt samma sak. Genom att införa avdragsrätt för fackavgift och A-kassa ökar de klyftan ännu mer, något som ingen annan än Kjell-Olov Feldt ofint nog nyligen påpekade en debattartikel i DN:
"Högljudda krav ställs nu på att skattereduktionen ska omfatta alla slags inkomster, framför allt pensioner. Oppositionen har naturligtvis hakat på och lovar att sluta 'skatteklyftan' mellan förvärvsinkomster och pensioner. Socialdemokraterna delar i sin budgetmotion ut en skattereduktion med i genomsnitt cirka 300 kr i månaden. Det, säger man, halverar 'skatteklyftan' för pensionsinkomster under 15.000 kr. Sanningshalten i detta påstående förtas av att man samtidigt vill införa ytterligare en skattereduktion för förvärvsinkomster. Alla löntagare ska nämligen få skatten sänkt med 75 procent av den avgift de betalar till A-kassan. För medlemmarna i flertalet av LO-förbunden innebär det en skattesänkning med, just det, cirka 300 kr. Så 'skatteklyftan' består! Och man använder samma lånade pengar till denna skattesänkning som Alliansen gör för det 4:e steget i jobbskatteavdraget."
Edward Hugh skriver i dag ett småironiskt inlägg om ekonomisk återhämtning i Europa. Det verkar som om stimulansåtgärderna inte riktigt får den effekt som regeringarna hoppas.
Hushållens sparande är rekordstort och ökar hela tiden. Detta är helt i enlighet med vad teorin om Rickardiansk ekvivalens förutsäger. När den offentliga sektorn slösar sparar hushållen i motsvarande mån.
Samtidigt är de stora budgetunderskotten i Europa ett argument för ECB att bibehålla en stram penningpolitik. Vissa länder, exempelvis Frankrike, riskerar snart överhettning, medan det bara fortsätter utför för andra.
Här i Sverige har vi fördelen av att stå utanför EMU och ha en egen penningpolitik att laborera med. För Irland, Spanien, Baltikum och Grekland, som är låsta av Euron, ser det däremot riktigt illa ut.
Något förbud mot friskolor blev det inte. Men den som tror att Socialdemokraterna nu slutar förfölja alternativen inom välfärden tror nog fel. Allra allvarligast är nog att partiet vill upphäva Lagen om valfrihetssystem (LOV) och återföra makt från patienter till politiker.
Många av de vårdskandaler som inträffat på våra äldreboenden har sitt ursprung i politikernas oförmåga att utkräva ansvar och bristande valfrihet för patienterna. Om LOV ersätts med LOU (Lagen om offentlig upphandling) riskerar vi betydligt fler skandaler inom vård och omsorg framöver.
Sanna Rayman skriver i dag på SvD att Socialdemokraterna i en rapport konstaterat det är för stort fokus på samhällets svaga.
Vet inte om samhällets svaga också tycker att de får ett för stort stöd. Hur är det exempelvis med den halva miljon som skickades ut i förtidspension under Socialdemokraternas tid vid makten? Bör de kanske dela med sig lite till samhällets mer välbeställda grupper?
Ja, man kanske som garanti- eller förtidspensionär klarar sig på någon hundralapp mindre i månaden? Till förmån för någon lite mer välbeställd familj på Östermalm där familjeförsörjaren slår i taket i sjukförsäkringen? Det handlar faktiskt om solidaritet.
S-kongressen har beslutat om att det ska införas ett förbud mot SMS-lån till barn. Visste faktiskt inte att det var tillåtet att låna ut pengar till barn?
Är övertygad om att vi nu, vid sidan av Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Piratpartiet, kommer att få se en ny enfrågerörelse i svensk politik, nämligen Partiet för SMS-lån till barn (PFSTB).
... på bristen på hyreslägenheter i Stockholm. Den stavas m-a-r-k-n-a-d-s-h-y-r-o-r. Sannolikheten för att någon politiker ska våga ta det ordet i sin mun är dock låg.
I stället ska man simulera marknadshyror via komplicerade hyressättningsmodeller och ge den obsoleta Hyresgästföreningen en ny roll som marknadshyressimulator. Det ligger onekligen lite av Matrixkänsla över bostadspolitiken av i dag.
Privatiseringar går tydligen an. Så länge det handlar om nattväktarstatens kärnuppgifter. Låt polisen ersättas med privata vaktbolag och låt infrastrukturen berikas med privatfinansierade vägar.
Gränsen går vid skola och vård. Skolor ska skötas av offentliga myndigheter och sjukhus får bara förekomma i förvaltningsform. Trots att erfarenheten visar att konkurrens och alternativ kan göra sjukvård och skola både bättre och mer effektiv.
Socialdemokraterna har i hårda ordalag anklagat regeringen för att beröva människor deras ersättning. Men, som jag konstaterat tidigare, vill Socialdemokraterna själva, precis som regeringen, att över 32 000 människor i stället ska få stöd via arbetsmarknadspolitiken. Detta har de dock efter bästa förmåga försökt att dölja för sina egna medlemmar och kongressombud.
Aftonbladet försöker i dag, förgäves, få någon form av besked av Mona Sahlin i frågan. Är det möjligen så att Socialdemokraterna har en egen "utförsäkringsplan"? Men några svar kommer förstås inte.
På den direkta frågan "Men innebär det att ni inte kommer att återinföra den tidsbegränsade sjukersättningen?" svarar Mona Sahlin lakoniskt "Det vet jag inte exakt". Och det är ju också någon form av besked.
Konjunkturinstitutets barometer för oktober är stark. Speciellt anmärkningsvärt är att konfidensindikatorn påvisar en så stark tendens, trots att indikatorn för arbetsmarknaden befinner sig på en bottennivå.
Denna kombination förebådar en kraftfull och långvarig ekonomisk återhämtning under året som kommer, vilket också är ett valår.
Och av bland annat detta skäl tror jag att Socialdemokraterna satsar på fel häst när de försöker återta jobbfrågan från Allians för Sverige.
Även om det förstås tar tid för arbetsmarknaden att vända ligger ekonomin i startblocken. Och om Mona Sahlin tror att väljarna inte kan skilja mellan en uppåtgående och en nedåtgående ekonomi underskattar hon deras intelligens.
Det finns i dag lite som i dag talar för att jobbfrågan vare sig skulle bli en black om foten för regeringen i valrörelsen eller ett användbart vapen för oppositionen i valrörelsen.
Socialdemokraterna ska aldrig mer tappa jobbfrågan, enligt Mona Sahlin. Tyvärr, vill jag säga. Ni har redan tappat jobbfrågan. Och utan att ha en politik för att skapa fler jobb kan ni aldrig återta initiativet. Det blir inte trovärdigt.
Fast i och med att Socialdemokraterna nu går till val på en politik som minskar sysselsättningen med 140 000 kan dei alla fall försäkra sig om att just denna fråga kommer att stå i centrum i valrörelsen. Men kanske inte riktigt på det sätt som Mona Sahlin helst önskar.
Det ser ut att bli ganska jämnt i nästa års val. Och i landstinget brukar majoriteterna alltid växla år från år. Nu kan det bli annorlunda. Socialdemokraterna går till val på att avskaffa Lagen om valfrihetssystem (LOV), vilket i praktiken innebär ett avskaffande av vårdvalet.
Själv tror jag att det är ett kraftfullt skott i foten. Vårdvalet i Stockholm har visat sig framgångsrikt och populärt, trots massiva motkampanjer från journalister på våra stora dagstidningar och inte minst oppositionen.
Dock finns mycket kvar att göra för att utveckla vårdvalet ytterligare. Själv vill jag dra mitt strå till stacken och kandiderar därför till landstinget i Stockholm.
Men först ska kandidaterna sållas via det obligatoriska provvalet. I dag dök äntligen provvalskatalogen upp. Så de som vill ha mer ekonomism i landstingspolitiken har äntligen fått ett alternativ. Min valplattform hittar ni här.
Vet inte riktigt hur smart det är att gå till val på höjd skatt i Stockholm. Kanske tycker den genomsnittliga stockholmsfamiljen att det är trevligt att betala 27 000 kronor mindre i skatt per år än före regeringsskiftet. Men vad vet jag?
Trodde regeringen hade lyckats täppa igen en del av de luckor i polisbevakningen som finns landet över? Men så får man läsa att Lidl i Arvika rånats och att Dalapolisen hanterar frågan.
Lyckligtvis var det inte så illa. Det var Lidl i Avesta som hade utsatts för rån.
Nyheter som refereras i detta inlägg: ABDNEx GPSvD
Debatten om sjukförsäkringsreglerna fortsätter i dag i Aftonbladet, med en replik av Cristina och Gunnar på Lars Ohlys artikel. Nog är vänstern väldigt bra på att prata om sociala klyftor. De är betydligt sämre på att fylla igen dessa. Både när det gäller klyftor i samhället i allmänhet och i synnerhet inom det rödgröna samarbetet.
Nyheter som refereras i detta inlägg: AB Av Bm DN Ex GP HD SDS SmP SvD VA
Min personvalskampanj i de sociala medierna fortsätter denna strategiskt viktiga dag. Har nu skapat Facebookgruppen "Jag är en av 10 000 som kommer att rösta på Mattias Lundbäck i valet till Stockholms läns landsting 2010".
Lite riskabelt kan det kanske vara, men Facebook har ju klarat trycket tidigare.
Glöm inte att kolla in min kampanjsida, med valprogram och allt, på www.vardval.info/2010.
Leder global uppvärmning till fler internationella konflikter? Egentligen vet vi ganska lite om detta, även om sambandet ofta tas för givet. Kanske är det precis tvärtom, vilket vore att argument för ökade utsläpp av växthusgaser.
Professor Richard Tol har faktiskt undersökt sambandet mellan den globala temperaturnivån och mängden krig och konflikter i världen. Han kommer fram till att sambandet mellan temperatur och krig är svagt negativt. Ett varmare klimat leder alltså till något färre konflikter.
Vilket dock inte är ett argument för ökade utsläpp av koldioxid, eftersom vi fortfarande inte vet om ökade koldioxidutsläpp leder till ett varmare klimat.
Nyheter som refereras i detta inlägg: Times Online
Det blir mycket frågesport i dag. Men en till orkar ni väl med.
"Han är en av de största i samtidshistorien. Någon har sagt att han är för stor för sin ö. Castro ser allt i ett mycket långt perspektiv. Han är en encyklopedist och har närmast en renässansfurstes drag."
Vem har sagt ovanstående? Är det:
1 Fidel Castros bror
X Fidel Castros syster
2 Pierre Schori
En ledtråd: Vem är det som pratar svenska av dessa tre personer?
Utanförskap är inte enbart ett svenskt fenomen, vilket framgick under högnivåkonferensen om utanförskap i Stockholm i dag. Sammantaget befinner sig fler än 100 miljoner människor utanför arbetsmarknaden och i många länder beror det, precis som i Sverige, på ohälsa.
Miljöpartiet skriver på Aftonbladets debattsida att:
"50 000 människor kommer att kastas ut ur sjukförsäkringssystemet när de nya reglerna får genomslag fullt ut. I stället för minskat utanförskap har vi fått fler försäkringslösa."
Det är inte sant, eftersom de 50 000 "försäkringslösa" får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen i stället. Men även om man bortser från detta har Miljöpartiet inte avsatt några pengar i sin skuggbudget för att behålla 50 000 personer i sjukförsäkringen. Därför kan vi tryggt utgå från att de faktiskt inte tänker sig någon annan lösning än regeringen.
Sverige är inte längre värst i klassen när det gäller sjukskrivningar. Både Norge och Finland har passerat oss. Kanske värt att tänka på när Socialdemokraterna lägger fram sitt förslag om Kraftsam, som påminner en aning om det norska NAV. Att slå ihop myndigheter är ingen patentmetod för att överbrygga ansvarsklyftor.
Facit efter fyra år med Allians för Sverige är dock 25 miljarder i minskade kostnader för sjukpenning och sjukersättning. Ungefär hälften kan nog sägas vara ett resultat av regeringens reformer - direkt och indirekt.
Summan motsvarar nästan kostnaden för den svenska primärvården. Men, å andra sidan, vad ska vi göra med en extra primärvård nu när vi redan har en?
Vänsterpartiet går till val på full sysselsättning. Det tycks onekligen en aning Orwellskt, eftersom partiet samtidigt går till val på en politik som kraftigt försämrar sysselsättningen.
Ta bara avskaffandet av hela jobbavdraget, en åtgärd som torde minska sysselsättningen med cirka 100 000 personer. Eller höjda tak i A-kassa och sjukförsäkring, som minskar sysselsättningen med 55 000 personer. Eller höjda socialavgifter, höjd ungdomsskatt, slopande av nystartsjobben och slopande av HUS-avdraget, som sammantaget kostar 45 000 jobb.
Att Vänsterpartiets politik minskar sysselsättningen med 200 000 jobb är därmed knappast någon överdrift. Och förmodligen skulle effekterna bli betydligt värre än så.
Golfsvingen känns hyfsad, även om man kunde önska sig lite mer längd (fast det sägs ju att längden inte har så stor betydelse). Nästa söndag blir det förmodligen ny golflektion med www.golfverket.se. Hoppas att jag förbättrat mig sedan sist.
Nu får det vara nog för i dag. Noterade att Sats instruktörer kommer till www.inhousegolf.se på tisdag mellan 17 och 20 för att lära ut hur man som golfspelare tränar rätt muskler. Funderar på att dyka in, även om mina egna muskler förmodligen då ännu inte har återhämtat sig efter helgens övningar.
Det är intressant att en före detta socialdemokratisk finansminister påpekar att Socialdemokraterna far med osanning om partiets pensionärspolitik. Klyftan mellan pensionärers och löntagares beskattning minskar alls inte med Socialdemokraternas politik, den förblir exakt lika stor som tidigare.
Miljöpartiet har presenterat sig som ett företagarparti och utmanar därmed Centerpartiet. Företagsbeskattning är dock inte bara en fråga om hur man beskattar företag, utan också om hur man beskattar företagare.
Miljöpartiet vill sänka gränsen för värnskatt till 30 000 kronor och höjer därmed skatten mellan 30 000 och 50 000 med fem procentenheter. Centerpartiet vill sänka skatten i samma intervall med fem procentenheter.
Det är inte ovanligt att framgångsrika företagare tjänar 50 000 kronor i månaden. För dem är skillnaden mellan Centerpartistisk och Miljöpartistisk politik 25 000 kronor om året. Undrar vilket parti som tar hem företagarnas röster?
Nyheter som refereras i detta inlägg: ABDN1 DN2ExGPHD
Spioneri för KGB motsvarar väl - meritmässigt - ungefär 40 poäng på JMK för en svensk journalist. Frågan är om spioneri för Francisco Francos Spanien eller Augusto Pinochets Chile har samma höga meritvärde?
Det var väl ingen stor överraskning att min chef hamnade i topp när Skånemoderaterna fastställde riksdagslistorna. Cristina brukar ju ha närmast sovjetiska röstsiffror när valsedlarna fastställs - trots att det i Skånemoderaternas provval är möjligt att rösta på någon annan om man skulle vilja.
Ägnar förmiddagen åt att informera allmänheten om det rätta och riktiga i samband med invigningen av Liljeholmstorgets galleria. Gallerian är onekligen mycket större än jag hade trott. Konstigt att man kan få in så mycket affärer på så lite yta.
Lysande idé av Miljöpartiet att sänka arbetsgivaravgifterna för småföretag. De är bara det att sänkningen måste trappas av i takt med att företagen blir större, vilket innebär att en nedsatt arbetsgivaravgift enbart för små företag också är en skatt på företag som vill växa.
Nyheter som refereras i detta inlägg: ABHDSvD1 SvD2
Tänk om trafiksäkerheten skulle ha kunnat höjas till en så hög nivå att ingen människa skulle behövas sätta livet till? Vilken framgång! Trehundrafemtio räddade människoliv om året. Men naturligtvis är detta omöjligt, trots att vi satsar miljardbelopp varje år på säkrare vägar och bilar.
Nu visar det sig att "lyckopillret" räddar 350 liv om året i Sverige - ungefär lika många människor som varje år dör i trafiken. Men inte är det någon som hyllar läkemedelsindustrin för detta framsteg. Inget annat medicinskt preparat är väl så kritiserat som just detta.
Oppositionen har använt begreppet "utförsäkrad" för att skrämma upp en grupp som vid årsskiftet lämnar sjukförsäkringen. Och det hade väl varit korrekt om personerna i fråga ställts utanför våra kollektiva försäkringssystem.
Nu är ju inte detta fallet. Det handlar om att cirka 50 000 personer går från sjukförsäkringen till arbetslöshetsförsäkringen. Vissa kommer säkert att efter en tid komma tillbaka till sjukförsäkringen, men förhoppningsvis kan de flesta erbjudas aktiva åtgärder, exempelvis lönebidragsanställningar, arbetsmarknadspolitiska insatser eller arbetslivsinriktad rehabilitering.
Möjligen har Socialdemokraterna varit lite väl rabulistiska i sin kritik av förslaget. Nu ställs de nämligen själva till svars för att de i sin budgetmotion föreslår att 32 000 personer med tidsbegränsad sjukersättning ska gå samma öde till mötes; alltså erbjudas stöd via arbetsmarknadspolitiken i stället för via sjukförsäkringen.
Och visst kan det väl tyckas lätt absurt att det största oppositionspartiet först anklagar regeringen för att "utförsäkra" 50 000 personer och sedan själva lägger förslag som leder till att 32 000 personer "utförsäkras". För en politik som är fel när den omfattar 50 000 personer kan ju inte gärna bli rätt när den i socialdemokraternas variant bara omfattar 32 000 personer.
Lars Ohly skriver om växande klyftor på Aftonbladets debattsida. Fast det finns en klyfta som växer snabbare än alla andra - klyftan mellan Vänsterpartiets och Socialdemokraternas sjukförsäkringspolitik. Har tidigare skrivit om denna klyfta här.
Ytterligare en politisk tjänsteman med politikerambitioner. Hur många är det nu; Johan Forsell, Anders W Jonsson, Edward Unsgaard, Den hälsosamme ekonomisten. Vet vi egentligen vad vi ger oss in på? Lämna den trygga tillvaron som tjänstemän till förmån för politikens snålblåst?
Men riksdagen är ingenting för mig. Har redan jobbat där i så många år så det får vara nog nu. Nu är det landstinget som gäller. Och min kampanjsida finns på: http://www.vardval.info/2010
Är det förresten någon som vill köpa min själ? Jag säljer den gärna för några personvalskryss.
I dag skriver min chef och socialutskottets ordförande Gunnar Axén i Aftonbladet om den sista länken i rehabiliteringskedjan. Så det kanske är dags att sammanfatta vad reformerna består i:
1) Nya regler för när arbetsförmåga ska bedömas mot de egna arbetsuppgifterna, den egna arbetsplatsen och slutligen hela arbetsmarknaden.
2) Avskaffande av den obligatoriska prövningen för förtidspension efter ett års sjukskrivning.
3) Införande av förlängd sjukpenning efter ett års sjukskrivning och en tidsgräns på 914 dagar totalt.
4) Successiv avveckling av den tidsbegränsade förtidspensionen.
5) Rätt för alla som har icke-tidsbegränsad förtidspension (400 000 personer) att arbeta och behålla merparten av sina arbetsinkomster.
6) Införande av en rehabiliteringsgaranti och en förstärkt företagshälsovård (1,65 miljarder/år).
7) Avskaffande av arbetsgivarnas medfinansiering av sjukpenningen.
8) Införande av intygskrav vid vård av barn.
9) Arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller rehabiliteringsinsatser för alla som varit sjukskrivna längre tid än 914 dagar och som bedöms ha möjlighet att återvända till arbetsmarknaden.
10) Återinförande av sjukvårdens möjlighet att finansiera rehabiliteringsinsatser i sjukvården (gamla Finsam).
11) En ny tillsynsorganisation för Försäkringskassan (Inspektionen för socialförsäkringen).
12) En ny pensionsmyndighet.
Möjligen har jag glömt något viktigt, men vi kan nog ändå konstatera att det har hänt en del på tre år.
Två faktorer talar för en kommande ekonomisk stagnation i EMU-området.
För det första att eurokursen ligger långt över de nivåer som kan vara motiverade om man ser till köpkraftspariteter. En viktig förklaring är att oron för det amerikanska budgetunderskottet gör att bland annat Kina börjar köpa euro i stället för dollar, vilket driver upp kursen långt över köpkraftparitet. För det andra stiger råvarupriserna snabbt, vilket kommer göra det svårt för ECB att bedriva en mer expansiv penningpolitik.
De enda europeiska länder som kan undvika den här fällan är de som står utanför eurosamarbetet, exempelvis Storbritannien och Sverige. Men även för oss kommer stigande råvarupriser innebära en utmaning och att Riksbanken kan tvingas höja räntan i helt fel läge.
Att låtsas tro att arbetsmarknadsministern är Folkpartist är väl någon form av kvinnlig härskarteknik. Eller är artikeln bara ett vanligt taskigt Schymanskt personangrepp med ovanligt dålig research?
Den osannolika affären verkar gå i lås. Tror att ett räddat SAAB kan bli en fjäder i hatten för regeringen - precis som en havererad affär förmodligen hade blivit en black om foten. Kanske lönade det sig att ställa krav, snarare än att - som oppositionen krävde - betala ut pengar utan att få några som helst garantier om att projektet är hållbart?
Vänsterpartiet säger nu att det vill gå fram med ett gemensamt budgetalternativ, tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Då har de en del att göra. Just nu är det mer som förenar Alliansens och Socialdemokraternas budgetalternativ än Socialdemokraternas och Vänsterpartiets.
Låt oss bara ta ett exempel, utgiftsområde 10 (ersättningar vid sjukdom och arbetsförmåga). För att Vänsterpartiet ska kunna enas med Socialdemokraterna lär partiet tvingas backa på följande förslag:
- Höjt tak i sjukförsäkringen till tio basbelopp (S vill höja till 8 prisbasbelopp för år 2010). Kostar 400 miljoner kronor utöver S förslag.
- Höjt BTP för personer med sjuk- och aktivitetsersättning från 93 till 95 procent av boendekostnaden. Kostar 120 miljoner kronor.
- Avskaffande av historisk sjukpenninggrundande inkomst. Kostar 580 miljoner kronor.
- Höjd inkomstrelaterad sjuk- och aktivitetsersättning från 64 till 65 procent. Kostar 700 miljoner kronor.
- Ökat anslag till Försäkringskassan. Kostar 250 miljoner kronor.
- Återinförande av tidsbegränsad sjukersättning. Kostar 3 300 miljoner kronor.
- Avskaffande av sjuklön för småföretagare. Kostar 650 miljoner kronor.
- Avskaffad sjukskrivningsmiljard. Ger en minskad kostnad på 1 000 miljoner.
- Avskaffa inspektionen för socialförsäkringen. Ger en minskad kostnad på 24 miljoner kronor.
Observera att detta bara är skillnaden mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Totalt summerar Vänsterns förslag till drygt åtta miljarder för 2010 och betydligt mer för 2011 och 2012. Skillnaden mellan Alliansens och Socialdemokraternas förslag är, som en jämförelse, "bara" tre miljarder.
Det innebär att Vänsterpartiet nu har 180 dagar på sig för att ta bort fem miljarder, om de ska hinna bli överens med sina tilltänkta regeringskollegor lagom till vårbudgeten. Så om Lars Ohly skär bort 28 miljoner kronor av Vänsterpartistiskt valfläsk om dagen kommer han faktiskt att vara klar i tid. Sedan återstår förstås övriga 24 utgiftsområden, där skillnaderna inom vänsterblocket är precis lika stora.
Swedbank presenterar kreditförluster i Baltikum, ungefär på samma sätt som en illusionist drar upp vita kaniner ur en hatt. Ingen vet dock på förhand hur många kaniner det finns i hatten - förmodligen inte ens Swedbanks ledning. Och precis som kaniner har kreditförluster en tendens att föröka sig när man minst anar det.
Har själv svårt att förstå optimismen som nu verkar sprida sig. De fundamentala orsakerna till problemen i Baltikum finns faktiskt kvar och situationen förvärras för varje dag. Kostnadsläget är alltjämt för högt och nedskärningarna kväver den privata konsumtionen. Någon motor som kan dra igång den ekonomiska återhämtningen i Lettland finns därmed inte och krisen lär därför bli långvarig.
Figuren till höger ser väl förresten inte så bra ut, eller hur? Kanske därför som Swedbank själva har valt att inte längre presentera andelen dåliga lån i diagramform, utan bara ökningen av bankens dåliga lån i Baltikum.
En paradox är att 74 procent av medborgarna vill att användning av cykelhjälm ska vara obligatoriskt, medan 25 procent själva använder cykelhjälm. Kunde vi vända på den siffran tror jag att vi skulle få ett mycket bättre samhälle.
Och i någon mening är det väl på den vägen som Kristdemokraterna just slagit in. Jag önskar lycka till. Tror det finns utrymme för ett parti som bejakar sunda värderingar, utan att nödvändigtvis vilja göra dessa värderingar till lag.
Socialdemokraterna är trianguleringens mästare. Inget parti kan som detta säga Nej, Nej Nej, och slutligen Ja när det blir alltför politiskt kostsamt att hålla fast vid Nej. Så är det i skattepolitiken, där partiet säger Ja till de första tre stegen av jobbavdraget, men ännu så länge Nej till det fjärde steget. Eller sjukförsäkringen, där man först säger Nej till rehabkedjan och därefter Ja till merparten av reformerna.
Men på ett område säger man konsekvent Nej. Det är när Allians för Sverige vill överföra makt från politikerna till patienterna. Om det blir en rödgrön regering ska Lagen om valfrihetssystem (LOV) rivas upp och ersättas av gamla fina Lagen om offentlig upphandling (LOU). För i Socialdemokraternas Sverige vet politikerna bäst vad patienten vill ha.
Tänk tanken att din farfars farfars far eller farmors morfars mor helt plötsligt söker asyl i Sverige. Hur aparta skulle hans eller hennes värderingar inte te sig i det moderna svenska samhället? Kanske skulle man till och med börja tala om en hederskultur, osvenska värderingar eller religiös fanatism (på den tiden fanns det människor som till och med trodde på Gud)?
Ändå handlar det om riktiga ursvenskar - våra egna förfäder. Kanske skulle de finna större gemenskap med de - som Sverigedemokraterna kallar dem - muslimska värderingar som Jimmie Åkesson fördömer i en artikel i Aftonbladet i dag. Förmodligen har troende kristna och muslimer, världen över, i allmänhet mer gemensamt med varandra än med oss vanliga agnostiker och ateister.
En Oikofob är enligt den brittiske filosofen Scruton (och Jimmie Åkesson) en person som föraktar sin hembygd. I någon mening är Sverigedemokraterna de verkliga Oikofoberna, eftersom de konsekvent tar avstånd från värderingar och kulturer som känns främmande. Därmed tar de nämligen även avstånd från sina egna rötter och sina egna förfäder.
Precis tillbaka från ett träningspass på Inhousegolf. Detta är förmodligen den bästa inomhusanläggningen i Sverige just nu, fast den är av någon märklig anledning ganska okänd. Utrustningen som används för att mäta bollens (tänkta) färd genom luften är av modernaste snitt (radar) och priserna är låga. För tvåtusen kronor får man spela i princip obegränsat ett helt år.
För bra för att vara sant? Trodde jag också innan jag råkade läsa om hallen på en blogg.
P J Anders-Linder skriver i dag om sjukfrånvarons utveckling och om att Sverige inte längre är Europas sjuke man. Faktum är att, om utvecklingen fortsätter, lär Sverige få en sjukfrånvaro i det lägre intervallet i Europa. Värt att notera är också att den trend mot ständigt fler förtidspensionerade som pågått sedan 1970 faktiskt har brutits.
Ingvar Persson anklagar regeringen för att den informerade journalister om innehållet i budgeten ungefär samtidigt som oppositionen fick del av densamma. Han glömmer då att oppositionen dessförinnan, under flera år, haft som tradition att själva lämna över budgeten till massmedierna i förtid.
Kom på att det var länge sedan jag skrev något om HIFI här på bloggen. Surfade just in på L-sounds hemsida och noterar att man har expanderat sin verksamhet avsevärt. För er som inte vet vad L-sound är kan jag nämna att det är generalagenten för världens förmodligen mest prisvärda subwoofers.
SVS PB-13 är det senaste tillskottet i familjen. Det är onekligen en av de mest kraftfulla produkter som finns på marknaden. Kostar 1 749 euro, men låter förmodligen lika bra som subwoofrar i dubbla prisklassen.
Och nej, jag får inte betalt för att skriva detta. HIFI är en liten hobby, precis som nationalekonomi och golf.
Om människor alltid agerade rationellt skulle stora delar av försäkringsmarknaderna och fondmarknaderna förmodligen försvinna. Vad är exempelvis poängen med att betala 250 kronor om året för att försäkra en pryl, exempelvis en LCD-tv, som historiskt sett nästan aldrig går sönder och som dessutom är omodern efter två år?
Många av våra försäkringar går faktiskt att ersätta med vanligt banksparande. Bortsett från hälsa, villa och möjligen bil (vissa delar är ju obligatoriska) bör man nog hålla sig borta från försäkringsbranschen helt och hållet. Var osentimental och lägg upp en buffert med pengar som bara används när olyckor inträffar.
Samma sak gäller egentligen sparandet i fonder. I princip räcker det med en kapitalförsäkring där man stoppar in diverse värdepapper. Fråga bara någon bekant eller släkting som är finansanalytiker om vilka papper som är bäst att äga. Du kan bjuda henne på en middag som tack för hjälpen. Blir både billigare och bättre än att sätta pengarna i bankernas fonder.
Nu är vi människor inte så rationella. Vi anförtror villigt andra människor våra surt förvärvade slantar och betalar hutlösa förvaltningsavgifter för att de ska göra i princip ingenting. Utom att lyfta en orimligt hög lön, förstås. Som vi betalar.
I dag kom beskedet att Vaclauv Klaus trots allt kommer att skriva under Lissabonfördraget. Tråkigt på ett sätt, men kanske oundvikligt. Och det är ju positivt för det svenska ordförandeskapet, så känslorna är något blandade för mig som Alliansanhängare.
Även om jag är motståndare till fördraget beror detta motstånd på min bedömning av att fördraget sannolikt leder till att EU-utvecklas i fel riktning. Samtidigt finns det en dynamik i utvidgningen av unionen som kan ha motsatt effekt. Ju större EU blir, desto mer karaktär av mellanstatligt samarbete måste unionen få.
Även i detta avseende finns en dubbelhet. För oss som trots allt tror på ett mellanstatligt samarbete, framför en statsbildning på europeisk nivå, handlar det därför om att driva på EU:s utvidgning. I första hand handlar det om att Turkiet bör kunna bli medlem av unionen så snabbt som möjligt, nu när det förbaskade fördraget ändå är på plats.
Nu kommer varningar om att Irland kan tvingas begära hjälp av Internationella valutafonden. Mary Harney, sjukvårdsminister, menar att landet kan tvingas begära hjälp utifrån om man misslyckas med nedskärningarna i statsbudgeten.
Samtidigt menar chefen för Öresundsinstitutet att Sverige bör ansöka om medlemskap i EMU.
Socialdemokraternas retorik verkar passa Sverigedemokraterna väl. Bland annat har man anammat talet om "pensionärsskatt". Och från LO lånar man motståndet mot arbetskraftsinvandring - "främlingarna tar våra jobb".
Populism när den är som sämst. Sverigedemokraterna brukar förvisso kallas högerparti. Men man tar både retorik och väljare från vänstern.
Socialdemokraterna skriver i sin budgetmotion följande:
"Vid årsskiftet infaller den så kallade ”stupstocken” i sjukförsäkringen, då tusentals människor i ett slag kommer att bli av med sin sjukpenning eller sjuk- och aktivitetsersättning (det som tidigare kallades förtidspension). Enligt Försäkringskassans bedömning så kommer successivt sammanlagt 54 000 människor att utförsäkras under nästa år, 22 000 av dem har haft sjukpenning och 32 000 tillfällig sjuk- och aktivitetsersättning. Under 2011 utförsäkras 27 000 och 2012 9 000 personer. Åren därefter bedöms det handla om 6 000 till 7 000 personer årligen.
Vi menar att stupstocken i sjukförsäkringen inte är värdig ett land som vårt. Den som är sjuk och inte kan arbeta ska ha rätt till sjukpenning, även om man har varit sjuk en längre period. Är man inte längre sjuk är det självklart att man ska återgå i arbete eller söka ett nytt arbete – men det ska gälla redan från första dagens sjukskrivning. Vi säger nej till stupstocken i sjukpenningen.
De som haft tidsbegränsad sjuk- eller aktivitetsersättning (tillfällig förtidspension) har fått just det för att de någon gång i framtiden, men inte för närvarande, kommer att kunna återfå hela eller delar av sin arbetsförmåga. Att det för alla enskilda individer skulle sammanfalla med den dag som regeringen bestämt att sjukersättningen ska upphöra att gälla, faller på sin egen orimlighet. Att inte ens regeringen tror på sin egen politik framgår av antaganden i budgetpropositionen om att en del av dessa människor förväntas återvända till sjukförsäkringen."
Ett långt citat, men ganska intressant. Man kan nämligen av texten få intryck av att Socialdemokraterna vill att den tidsbegränsade sjukersättningen ska vara kvar.
Men hur är det egentligen med den saken? Enligt beräkningar i budgetpropositionen medför avvecklingen av den tidsbegränsade sjukersättningen en kostnadsbesparing på anslaget för sjukersättning med 3,1 miljarder för år 2010.
Mitt enkla påpekande är att Socialdemokraterna inte har avsatt ett öre för att behålla den tidsbegränsade sjukersättningen. Och jag är rätt säker på att detta inte är ett misstag. Socialdemokraterna är nämligen, i de flesta andra sammanhang, ganska omsorgsfulla i sin budgetering; låt vara att pengarna går till fel ändamål.
Min bloggkollega Gunnar Axén, tillika ordförande för socialförsäkringsutskottet i riksdagen, har upprepade gånger frågat Socialdemokraternas socialförsäkringspolitiska talesman Veronica Palm om partiet har tänkt sig att avskaffa den tidsbegränsade sjukersättningen eller inte.
Har dock full förståelse för att hon kan uppleva det som problematiskt att svara på den frågan. Ett ja innebär nämligen att Socialdemokraterna själva "utförsäkrar" 32 000 personer. Ett nej innebär att det saknas 3,1 miljarder kronor på kontot för sjukersättningar i partiets budget.
Det här kan låta som en konspirationsteori, men jag tror att jag har förstått vilka planer man smider på Sveavägen 68. Man vill göra precis som regeringen, men dölja detta för väljarna fram till valdagen. Och då får jag väl bara önska lycka till, men jag tror tyvärr att den planen redan har spruckit.
Nu talas det allt mer om ekonomisk återhämtning. Men möjligen har vi i vissa länder bara sett början av den ekonomiska krisen. Det pågår exempelvis en intressant diskussion om fastighetsbubblan i Spanien på bland annat FT Alphaville.
"Moderaterna ljuger i desperation" skriver Socialdemokraternas socialförsäkringspolitiska talesman på sin blogg. Men hon utvecklar inte vad det är som Moderaterna ljuger om.
Syftar hon på Gunnar Axéns påstående om att Socialdemokraterna vill avveckla den tidsbegränsade sjukersättningen? Dementerar hon detta? Intressant att veta om Socialdemokraterna ställer upp på "utförsäkringspolitiken", som de själva uttrycker saken.
Men inga svar från Veronica Palm. Bara obegripliga anklagelser.
Miljöpartiets förslag om att sänka arbetsgivaravgiften för småföretag och Vänsterpartiets förslag om att ta bort sjuklöneansvaret för småföretag rankas högst av företagarna, enligt en undersökning.
Men jag undrar hur högt Miljöpartiets förslag om att sänka gränsen för värnskatt till 30 000 eller Vänsterpartiets förslag om att höja de sociala avgifterna, slopa nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för unga och slopa HUS-avdraget, rankas av företagarna?
En kollega till mig berättade att han nyligen, av en ytligt bekant, blivit erbjuden en stor stark - på villkor att han lånade ut några hundra (med oklara amorteringsvillkor).
Lite så är det med oppositionens företagarpolitik. Företagarna kan nog få ett och annat av både V och Mp, men de kommer sannolikt att tvingas finansiera kalaset själva.
Har gått omkring och frågat mina kollegor på jobbet om de vet varför Sverige är så avlångt? Rätt svar är att regeringen har dragit isär landet.
Fast nu menar jag förstås inte den nuvarande regeringen, utan den förra. Det var under den förra regeringen som 140 människor om dagen fick förtidspension och hundratusentals människor lämnades utan åtgärd i passiv sjukskrivning.
Och det ökande utanförskapet har verkligen gjort Sverige avlångt. Ginikoefficienten, det vanligaste måttet på sociala klyftor, ökade från 0,21 år 1995 till ett maximum på 0,30 år 2007.
Efter det har ojämlikheten börjat minska igen - mycket tack vare åtgärder som begränsar utanförskapet. Och om vi vill fortsätta att göra Sverige till ett mindre utdraget land tror jag egentligen bara att det finns två alternativ:
Det är billigt att låna i Sverige. Möjligen är det alltför billigt, något som Sloped Curve varnar för. Penningsmängdstillväxten har varit anmärkningsvärt hög den senaste tiden.
Problemet är att det är enklare att kickstarta bostadsmarknaden än att kickstarta arbetsmarknaden. Men förmodligen kommer arbetsmarknaden att stärkas under månaderna som kommer. Tyvärr är det ännu så länge ont om ljuspunkter, vilket framgår av Arbetsförmedlingens senaste statistik.
Att den rödgröna politiken skulle kosta 140 000 jobb är nog ingen överskattning. Själv tror jag att det handlar om betydligt fler. Men lite beror det på var tyngdpunkten hamnar i en rödgrön regering.
Skillnaden mellan Socialdemokraternas och Vänsterpartiets budgetförslag är nämligen avsevärt större än skillnaden mellan regeringen och Socialdemokraterna. Och då innehåller S-budgeten ändå en mängd jobbdestruerande förslag.
700 dagar i Rosenbad handlar om en advokat som vantrivs på sitt nya jobb och längtar tillbaka till sitt gamla.
Rymmaren är uppföljaren, som handlar om en advokat som rymmer från sitt tråkiga arbete för att i stället ge sig ut i verkligheten och tjäna stora pengar.
Idealisten, slutligen, är en bok som handlar om konflikten mellan moral och profit. Även här är det en känd advokat som står i centrum för handlingen.
Aftonbladet sätter i dag rubriken "Tar från de sjuka - ger till de friska" på en artikel. Men hur sant är det egentligen?
Den förra regeringen införde 2003 en regel om obligatorisk prövning mot förtidspension efter ett års sjukskrivning. Om förtidspension då beviljades blev deras ersättning 64 procent.
Den nuvarande regeringen har tagit bort denna regel och i stället infört en förlängd sjukpenning med 75 procents ersättning. En sänkning jämfört med sjukpenning, men en höjning jämfört med nivån i förtidspensionen. I genomsnitt är ersättningsnivån oförändrad.
Efter 2,5 års sjukskrivning får människor stöd via arbetsmarknadspolitiken och 80 procents ersättning i stället för 75, men med ett tak på 680 kronor om dagen. En höjning för låginkomsttagare, men en sänkning för personer med högre inkomst.
De som har den allra lägsta ersättningen, förtidspensionärer med låg antagandeinkomst, har fått höjt bostadstillägg med maximalt 500 kronor extra varje månad. Den här gruppen fick praktiskt taget inga förbättringar under den förra regeringens tid vid makten. Tvärtom, man ändrade till och med lagen för att kunna undanta förtidspensionärer från höjningar av bostadstillägget.
Och visst, kort tid före valet höjde den förra regeringen taket i sjukförsäkringen till tio basbelopp. Denna höjning återtogs sedan av Alliansen. Väldigt få personer påverkades dock av förändringen, eftersom de allra flesta med så hög inkomst redan har avtalsförsäkringar som täcker inkomstförluster över 7,5 prisbasbelopp
Vill man generalisera har ersättningarna i sjukförsäkringen alltså höjts för de personer som har lägst ersättning (120 000 förtidspensionärer) och sänkts något för de personer som har högst ersättning. För de allra flesta - som finns däremellan - har ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen inte förändrats alls.
Hur förklarar man då att kostnaderna för sjukförsäkringen har halverats sedan 2006? Ja, den enkla förklaringen är att färre är sjukskrivna under kortare tid. Och det finns tre viktiga förklaringar till detta:
1) Attityderna har förändrats.
2) Sjukvården arbetar mer aktivt med sjukskrivna.
3) Arbetsförmågan prövas mot hela arbetsmarknaden tidigare än förut.
Aldrig förr har en regering lovat så mycket. Och aldrig förr har en regering infriat så många löften. Att procenten infriade vallöften sedan hamnar i nivå med tidigare regeringar har mindre betydelse.
Thomas Bodström verkar ha kvittat ut sig lite väl ofta från riksdagen, avslöjar TV4. Själv tycker jag det kan kvitta. Han hade säkert röstat fel i alla fall.
Lena Hennel skriver om gamla och nya medier och konstaterar att det nog fortfarande är de gamla medierna som är den viktigaste kanalen ut till väljarna.
Så är det bevisligen. Men när de gamla medierna är okunniga, onyanserade eller enkelspåriga är det de nya medierna som påpekar detta. Och ingen journalist i gammelmedierna vill få rykte om sig att vara onyanserad eller okunnig. Tror därför att journalister och opinionsbildare, så här långt, faktiskt är en viktigare målgrupp för de nya medierna än allmänheten.
Samtidigt bör man vara medveten att nya medierna ännu inte har utvecklat sin fulla potential. Som jag påpekat tidigare spelar det egentligen ingen roll på vilken domän som texterna publiceras, det viktiga är att de fångar läsarnas intresse. Och blogspot.com har faktiskt redan i dag fler dagliga besökare än svd.se.
Det finns en föreställning om att, bara man inte låter plånboken styra, så fördelas samhällets resurser - som av en osynlig hand - rättvist och efter behov. Nu är det inte riktigt så. Kösamhällen, som gamla fina Sovjetunionen, var inte jämlikt. Där fördelades inte bara varor och tjänster till högstbjudande, utan även hjälp från rättsväsendet och politiska poster.
Sjukvården är väl det närmaste vi i Sverige kommer en planekonomi av sovjetisk typ. Där har resurserna - åtminstone innan vårdvalet - fördelats politiskt och på basis av status i vårdhierarkin. Föga förvånande är svensk sjukvård framtung; otroligt bra på behandling av sällsynta sjukdomar och otroligt dålig på att i primärvården möta enskilda patienter.
Ett förbättrat gränssnitt ut mot patienterna tror jag kan vara ett bra sätt att göra vården mer jämlik. Man ska inte som patient behöva ha bra kontakter, vara duktig på att uttrycka sig eller bara väldigt envis för att få en god vård. Det är därför som regeringens vårdvalsreform också är en stor jämlikhetsreform.
Nu kräver alla Lars Lagerbäcks avgång. Och jag tycker också att han verkar lite tung för att spela i förstakedjan. Varför inte sätta in den där Zlatan, exempelvis? Han verkar ju lovande?
Men om Lagerbäck nu ändå skulle vara skyldig i målet har han kanske räddat pengar till statskassan i alla fall. Kostnaden för mäns sjukfrånvaro ökar nämligen med 0,64 procent under ett VM. Det motsvarar väl 0,0064*(1/12)*8 000 = 4,3 miljoner kronor.
Visst är det upprörande att finansministern upptar 19 kvadratmeter som annars skulle ha kunnat användas för en student? Ännu värre måste det vara att han förbrukar konserver som i annat fall kunde ha mättat hungriga studentmagar.
Ekonomist är en person som i första hand ser världen i ekonomiska termer. I mycket är det ett epitet som passar in på mig. Begreppet är sammansatt av eko= gå runt och nomi= ge namn åt, samt -ism för skolbildning eller trosriktning. Det används numera i nedsättande syfte när hushållningsaspekter tas med i bedömningen inför olika beslut i samhället. Ofta besvaras och avfärdas ekonomiska argument med att de bortser från andra aspekter som har lika stort eller högre värde än de som kan värderas i monetära termer.
Som forskare i hälsoekonomi vid Lunds Universitet och som ledarskribent på Svenska Dagbladet har jag försökt framhålla det ekonomiska perspektivet på samhället. Att varje politiskt beslut har en baksida och att vägen till helvetet kantas av goda intentioner.
Ingen har väl uttryckt detta lika väl som Frédéric Bastiat i pamfletten "Det man ser och inte ser". Hur ofta hör man inte gamla teser som att maskinerna tar våra jobb, vi måste dela på jobben, statliga utgifter sätter fart på ekonomin, eller handelshinder gör ett land rikt? Men det är inte mer sant i dag än när Bastiat skrev sina texter.
Om världen varit okomplicerad hade det räckt med goda intentioner för att bygga ett gott samhälle. Men världen är allt annat än okomplicerad. Därför behövs ekonomismen och ekonomisterna. En lagom dos ekonomism är bara hälsosamt.